Tjohooo!

Är fullt medveten om att jag bryter något slags tabu här.

Junior har bokat, med full assistans av blogginnehaverskan (bokat innebär kort sagt att han har befunnit sig i lägenheten under bokningen), en tågbiljett till Lilla byn för att hälsa på hos farmor och övriga släkten under två och en halv vecka.

Det enda som hindrar mig från att hjula är att jag saknar den förmågan. Svårt att se mig börja med parkour. Till exempel.

Vanligen säger mina, oftast kvinnliga, vänner i kör att de kommer att saaaaaaakna sina barn. Deras säng är toooom. Va? Trots att Junior är som sötast då, är det sällan jag står och ser på när han sover. Om det inte beror på att jag har försökt att väcka honom i fyrtiofem minuter. Själv är jag mer inne på att när Junior flyttar hemifrån ska jag snabbt som attan göra om rummet till walk-in-closet.

Två och en halv vecka! Tjatfritt. Det är bättre än ett kinderägg.