... och Spader är ledsen. Ledsen över ett läkarbesked som innebär att det inte ska springas någon tjejmil i höst. Promenader blir okej. Allt som innebär att andningen övergår från bara näsan till munnen är big no no. Vilket det gör vid minsta ansträngning. För Spader har ett klart andningsproblem. Kommer förmodligen alltid att ha.
Och Spader är ledsen. För att hostan är kronisk. För att man inte kan vara säker på vad som orsakar all hosta, bara att det inte är någon dödlig skit. Vilket i och för sig är bra. Men hosta alltså. INTE alltid så kul. Till och med jävligt oläglig mellan varven. Slår till när man minst anar.
För er som inte känner Spader kan man bara meddela att den där ledsna känslan kommer gå över om en strax. Då börjar Spader kämpa för att komma runt problemet, hitta nya mål och nya vägar dit.
Men först en litet ledsen Spader...