...Jag förs framåt av kraftiga vindar"!
Det känns oftast så här när jag har varit hos "min" kurator. Att gå hos ett proffs för att prata är nästan ovärderligt, men jag tror att det ger mest när man verkligen försöker att använda sig av det som man lär sig när man är där. Ett kuratorsamtal är i och för sig ingen kurs, men när det fungerar är mötet något att bära med sig och hålla sig i till nästa träff. Idag behövde vi inte en massa näsdukar, men det har gråtits många tårar där inne, förmodligen inte bara av mig. Efter att ha träffat B-M under det här året har jag mycket större tolerans och tilltro, både när det gäller mig själv och andra. Verktygen i min låda fungerar bättre när det gäller att klara det dagliga livet, med glädjeämnen och besvikelser, ensamhet och relationer till andra.
Att analysera situationer rörande mig själv och omvärlden, att hitta lösningar på problem är en stor del av den jag är. När jag efter livets smällar blev alltmer deprimerad och förlorade dessa förmågor, försvann en mycket av det som en gång var Spader Madame. När många dåliga, eller till och med katastrofala, saker bara händer kan känslan av maktlöshet förlama. Trots att man fortfarande har flera val, fortfarande kan påverka och förändra så gör man absolut ingenting. Bloggen startade i juni, jag har varit rökfri i fem (5) veckor, självklart har jag en mängd val och möjligheter!
Idag har jag tron på mig själv på min sida, eller som äldste sonen skulle ha uttryckt det; Morsan äger!!
Puderpuff här: Bravo!! Du är superduktig!!!! Kram
SvaraRaderaDu är stark Spader Madame!
SvaraRaderaDet är ingen lätt sak du går igenom.
kram
Börjar känna mig som Bamse! Men visst ja, man ska ju vara snäll också...Då sket det sig i alla fall! Kram på er också och tack för alla påhejningar...I LOVE U
SvaraRadera