Finns Gud? Är Henrik i så fall hos honom? Det borde han vara, tycker jag! Ibland önskar jag att jag hade en tro, att jag verkligen trodde att Gud finns. Vill själv definiera mig som en agnostiker som ligger närmare ateismen…men vore det inte härligt att ha en riktigt genuin barnatro? En tro som möjliggjorde ett hopp om att träffa Henrik igen, att han kan höra när jag pratar med honom – gärna utan att få skavsår i öronen – eller att han kan hjälpa mig eller påverka mitt liv i en positiv riktning… Nu tror jag inte det, men jag pratar med honom uti fall att, det kan väl inte skada?
Den närmar sig nu, helgen då vi hedrar våra döda. Mamma och jag har gjort fint vid graven, Svärmor har ordnat med dekorationer. Nu behöver jag min tändare! Ljusen brukar lysa på graven under vinterhalvåret, det finns en tröst i det. Jag brukar röka en cigarett och diskutera litet med Henrik om hur jag ska göra med hiten och diten. Nu får jag ta en sugtablett och säga som det är – ingen av oss är längre någon rökare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar