Säger sig självt, man måste knipa när man är flerbarnsmorsa. Det kan ju sägas litet dubbeltydigt men jag menar på det gamla hederliga, tränande sättet.
Hon Lanefelt på 80-talet ropade "kniiip" hela tiden, men jag begrep inte riktigt vad de höll på med och varför. Nu vet jag! Har ett hårt träningsschema som ska pågå i tre (3) månader innan jag ska tillbaka och visa min knäckande förmåga. Är inte knipet bättre då ska jag få elchocker eller nåt! Varför inte lobotomera direkt? Kidsen skulle inte märka någon stor skillnad, möjligen bridgepartnern.
Med sådana incitament är det naturligtvis så att jag tar träningen på allvar. För att krydda tillvaron litet extra har jag dessutom börjat hoppa rep! Litet, litet grand men två gånger om dagen och med ökande antal hopp! Fram med målarburken, vi ska rita kors i taken.
Imorgon ska Spader Madame åka 15 mil bort för att spela de tre avslutande matcherna i Div III Norra Svealand. Om allt går enligt planerna ska vi vinna våra matcher, men vi behöver faktiskt bara spela någorlunda OK för att gå upp i tvåan. Om ni håller tummarna ska Spader Madame hålla i korten...
Håller tummarna jätte hårt! Det där fixar ni lätt!
SvaraRaderaTack för tumhållning, det hjälpte!
SvaraRadera