Från bridgepartnern, som jag sågade jäms med fotknölarna i helgen. "Är allt OK mellan oss, jag har mått så dåligt...Kan jag komma och fika någon kväll?" Spader Madame har ett fruktansvärt temperament, borde faktiskt skämmas mellan varven, men har inga problem att svara OK. Förmodligen fick han ut för annan frustration jag har upplevt under den senaste tiden...
Har tillbringat kvällen med att sova, är så fruktansvärt trött. När jag åkte förbi kyrkan på väg till jobbet i morse bestämde jag mig för att försöka slippa undan eftermiddagens jobbföreläsning. Det har lagts ned bra mycket mer tid än 25% på jobbet under de senaste veckorna så jag har inget dåligt samvete. Var i stället vid graven med äldste sonen, Junior ville inte följa med. Vi har tänt ljus och satt ut nåt slags växt som ska tåla snön. Det känns inte bara tungt och sorgligt att gå dit, men jag kan fortfarande inte tänka mig att lägga av mig ringarna.
Vi går mot ljusare tider...
Alla har vi våra dåliga dagar och vårt dåliga humör.. och det är ju så klart bara Spader Madame som bestämmer när ringarna ska tas av OM de ska tas av....
SvaraRaderaÅh, så härligt att du är hemma igen-välbehållen! Alla strapatser du har varit ute på har gjort mig mållös! Du och jag ser verkligen olika på begreppet resa! Vad det gäller det dåliga humöret så känns det sådär, vill inte vara en sån människa som skäller på bridgepartnern-men jag blir nog förlåten. Skönt att du håller på mig i fråga om ringarna! Kram!!
SvaraRadera