Tröst

för ledsna och vilsna själar finns i kyrkan. Äldste sonen spelade ikväll på rockmässa, Junior och jag var där för att lyssna och sjunga psalmer.

Jag gillar verkligen kyrkan- i alla fall just den här kyrkan och människorna som jobbar i den. Här har vi döpt bägge pojkarna, här gifte jag mig med pojkarnas pappa och här hölls begravningen för såväl Henrik som min pappa. Prästen, som också höll i begravningarna, berömde äldste sonens rockpipa, och den stolta modern håller med. Han sjunger verkligen så att jag ryser. Junior bar en stor och röd virkad kepa, men skulle ändå fram och bli välsignad, så då fick Lennart välsigna också mig. Vi får hoppas att det hjälper...

Tack, alla ni som tänker på mig och hoppas att saker och ting ska gå bra för mig. Det gör de förmodligen också. Nu ska konflikten på jobbet ha fått sin lösning och avslutning, så härmed sätter Spader Madame punkt, torkar tårarna och fortsätter med sitt, gärna tillsammans med andra. Ingen fick trampa på mig så därför tänker inte jag trampa på någon.

När Junior och jag lämnar kyrkan undrar han om vi ska gå till Henriks grav. Jag drar litet på det, eftersom vi redan har tänt ljus inne i kyrkan, det ligger mycket snö på graven och blåser ordentligt. -"Ja, för du kan väl träffa en ny pappa nu." Varför det, undrar jag. -"Jag vill också ha en pappa".

Jag förklarar för min knasiga unge att även om jag nu skulle träffa någon ny man, så har Junior bara en pappa, som heter Henrik och som älskar honom, fast han är död. Jag undrar också var jag nu skulle träffa någon ny man. "Du får väl gå ut på stan!" Noteras bör att vi bor på en liten, liten ort och att vi aldrig har tittat på Ensam mamma söker eller Bonde söker fru... Är det sånt här de lär sig i förskoleklassen?