tisdag 12 februari 2008

Gråter

massor av tårar, sådana där löjligt retfulla, som inte vill sluta droppa ner på halsen och tröjan. Försöker dölja det så mycket som möjligt för ungarna, vill inte att de ska bli oroliga eller förvirrade, så jag har gömt mig vid datorn.

Det är nästa arbetsamma tid på året. Hipp, hurra -alla hjärtans dag. Om en vecka fyller Henrik år och Spader Madame känner sig så ensam och förvirrad efter nystandet i jobbkonflikten, som har överskuggat allt under den senaste veckan. Efter eftermiddagens möte så ska det vara bättre, men det känns bara svårt.

Vilka krav ska man ställa på kidsen i skolan -vilka krav ska man ställa på kollegorna? Är man bara alltför noggrann? Har Spader Madame blivit en liten rättshaverist och/eller en bitterfi-a?

7 kommentarer:

  1. Håller på dig i alla lägen. kramar!!

    SvaraRadera
  2. Tack för kramarna! Det är skönt att bli hållen på...

    SvaraRadera
  3. Håll fast vid Din humor Spader Madame - den tar dig långt.
    Att må dåligt är en bra början, och det finns alltid någon därute som har det ännu värre.
    Att klara motgångar gör dig ännu starkare. Slå på din autopilot och hitta en strategi för hur du ska tänka när det känns hopplöst.

    SvaraRadera
  4. Hej igen Spader Madame!
    Henrietta kan inte tekniken än nybörjare som hon är därför blev min kommentar anonym...men det var bara jag...ska testa en gång till...

    SvaraRadera
  5. Henrietta, autopiloten- check, men var finns männen??, ska tydligen söka på stan;-))Kram på dig!!

    SvaraRadera
  6. Tack för hejandet Hilda! Jag håller på och hejar på dig också!

    SvaraRadera