När Henrik dog fick jag svårt att lyfta mina armar. De blev påtagligt tunga och jag misstänkte nästan något fysiskt fel. Men med tillräcklig viljekraft lyckades jag kliva upp ur sängen och krama mina barn varje dag...
I kväll känns armarna så där riktigt tunga igen och orden som skrivs här på bloggen är allt som oftast bakvända och/eller i fel ordning...
Spader Madame blev helt enkelt rädd...
Stooor kram till dig! En lång en, så att du hinner känna värmen. Sköt om dig./Hurtis
SvaraRaderaVärmen känns ända hit....God natt, världens absolut bästa Hurtis!
SvaraRaderaHoppas rädslan släpper snart. Kramar om dig i tanken.
SvaraRaderausch! Tänker på dig och hoppas att du tar dig igenom detta på bästa sätt!!
SvaraRaderaÄr på jobbet med Junior i släptåg... livet känns helt ok! Tack för omtanken!
SvaraRaderaSpader Madame är inte ensam. Glöm inter det! kram
SvaraRaderaDet är så skönt att inte känna sig ensam. TACK för det!
SvaraRadera