Sex underliga saker om Spader Madame:
- Har lyckats somna hos tandläkaren vid ett flertal tillfällen. Är m a o inte rädd och är oftast så trött så att jag agerar som små barn, d v s att jag pratar och rör mig hela tiden för att undvika att somna… I tandläkarstolen är det inte längre möjligt!
- Gillar varken öl eller vin och har lyckats hålla mig nykter i hur många år som helst av olika icke-ideologiska skäl… Har under det senaste året lyckats överraska omgivningen storligen genom ett idogt ciderintag… säkert en två, tre stycken per kväll mellan varven…
- Om det, som just nu, regnar mycket ute blir inte Spader Madame så uppgiven av det. Som tidigare sambo och senare hustru till en av ägarna till norra Europas enda paraplyfabrik har man lyckats vänja sig vid att vara regnvädersnöjd. Att man egentligen vill vara inne, spelar kanske roll… Soligt väder blir jag lika glad över som alla andra, eftersom folk njuter av det, det är charmigt med glada människor. Men den bästa sommaren ever hänger verkligen inte på vädret!
- Trots att Spader är född på sent 60-tal missades hela trenden med tågluffar, engelska språkresor och semesterveckor på Cypern och Kreta… Spader Madame befann sig i stället i…trumvirvel… Dalarna…så fort tillfälle gavs. När Henrik lurade med mig till London var jag 22 år gammal och tvungen att skaffa mitt allra första pass!
- Hatar vinter och att tvingas ut naturen. Sova i tält, nej… skjut mig hellre! Spader Madame hör hemma i somriga städer… Att jag bor i ett litet samhälle norr om Dalälven, där vinter råder 9 månader om året, kan endast skyllas på kortspel och kärlek! Förresten är det bara 34 mil till Stockholm!
- Det är svårt, på gränsen till omöjligt, att lära sig namn på människor jag möter. Namn jag borde kunna kommer jag inte heller ihåg. Kollegorna, vad heter de nu igen? Hmmm, barnen? Före detta elever? Nuvarande elever? Bridgespelare som jag känner? För den delen är substantiv i allmänhet lika omöjliga… En sådan där blå, med lång grej man använder när man städar, som låter…. Ja, dammsugare, just ja. En klassiker i min familj är: ”Ni vet en som låter pling, pling på julafton” …. Svårt? Ja, den klarade ingen, fast det naturligtvis är en majskolv. Saknas fantasi helt? Spader Madame kallar därför människor i sin närhet för; sockerärtan, godingen, snyggingen, lilla hjärtat (killar) och chefen!
Härmed utmanas mina favvobönor...hum hum, vad heter de nu igen... Loppanlej, Miss UD samt Henrietta! Kom på att jag döööör om jag inte får veta vad för tokigheter Choklad aka blinggirl har för sig... Har tydligen litet svårt att följa regler också!
Mig kommer man heller aldrig hitta i ett tält. :)
SvaraRaderaTur, för vem vill vara där? Dig vill jag ju träffa, snart!!
SvaraRaderaDen där sjätte grejen känner jag mycket väl igen. Så brukar jag låta för det mesta. Jag trodde mitt var kopplat till ålder och fibro men det kanske är fullständigt normalt eftersom fler är såna....:-) Vilka sköna samtal vi skulle kunna ha när vi berättar nåt för varandra.
SvaraRaderaCicki: Fullständigt kvinnligt normalt skulle jag tro, men vilka samtal vi kommer att ha... När man bloggar har man ju oftast tid att söka efter orden i lugn och ro...
SvaraRaderaPrecis. Jag brukar använda sambon som bollplank när jag söker efter ett ord som jag borde kunna. Han bara suckar och ler åt mina ordförklaringar ibland.....:-)))
SvaraRaderaJag är värdelös på namn.... men somna hos tandläkaren skulle inte finnas på kartan. No way!
SvaraRaderaCicki: Man får vara glad om de ler ;-))
SvaraRaderaMiss UD: Jag har förstått på tandläkarnas reaktion att det betraktas som högst ovanligt;-))
Först tänkte jag: men det finns ju inget spännade att berätta om mig ju!....... men så börjar det ticka lite bland kugghjulen och tja.... några tokigheter ska man väl få ihop.
SvaraRaderaUtmaningen är antagen. Låt mig bara klura en stund så ska jag nog få ihop nått ;) (Måste bara ta hänsyn till att mamma och pappa brukar läsa min blogg ha ha)
Föräldrainverkan måste man alltid ta hänsyn till!
SvaraRadera