När Spader var på ofrivilligt, (behöver man verkligen skriva ut det?) besök i spenaten i går blev hon plötsligt rädd. Det började smattra och knattra precis intill henne, och eftersom hon befann sig vid en skjutbana kunde det vara idé att ducka. Men egentligen lät det mera som ett gäng bridgespelare hade fått för sig att alertera (knacka i bordet) samtidigt. En guldtävling alltså?
Men nej, det var bara den här gynnaren som befann sig i närmaste träd… blir något att skriva om på bloggen tänkte Spader då. Så håll tillgodo.
Japp det ÄR farligt ute i spenaten! :D
SvaraRaderaEn gång när jag var ute i skogen alldeles själv. (Det här utspelar sig för typ 20 år sedan och Fru Choklad var ung och svår med svarta kläder och freestyle i öronen.) Jag var som sagt ute och gick i skogen mitt i smällkalla vintern. Det blev mörkt lite fortare än vad jag tänkt mig fast det inte var så sent på kvällen, men jag känner den skogen väl så hitta hem visste jag att jag skulle göra. Rätt som det är tvärstannar jag och bara stirrar. Där på en sten i det bleka månljuset bara fem-sex meter framför mig. (Jag var RIKTIGT nära) sitter en LOKATT och tittar på mig. Jag står fastfrusen i marken och vågar knappt andas. Den är så fin där den sitter med sina tofsar på öronen och för en liten stund möts våra själar i varandras ögon. Så vänder den sig tvärt och hoppar iväg in mellan träden. Det var helt klart ett av mina bästa naturminnen och jag kommer aldrig att glömma mötet med Lokatten så länge jag lever.
Lokatt är ju litet tuffare än lilla spillkråkan (som jag hoppas att det är på bilden). Kan inte komma på att jag har något egentligt bra naturminne. Men en gång när jag gick på stan...;-))KRAM!!
SvaraRaderaHmmm... tror att Spader försöker upprätthålla någon sorts antifriluftslivsimage, fast hon i själva verket upprätthåller sig i bushen var och varannan dag. Skulle man kunna få detta bekräftat? Måhända måste jag annars gå ut offentlig med bilden där Spader, likt Tarzan (eller kanske Jane), svingar sig i lian genom de djupa skogarna...
SvaraRadera