onsdag 31 december 2008

Nyårsafton 2008

Esset och Spaders första nyår tillsammans...NOT! 35 mil från varandra ringer vi fram och tillbaka under dagen.

Spader själv är långt inne i feberdimman som hon bara kikar fram ur mellan varven med Alvedonens hjälp. Tiotusen röda rosor? Nej, tio tusen Lambi-näsdukar, kan inte hindra att Spader liknar Jultomtens Rudolf mest av alla.

Juniors kinder är vackert röda av utslag, som för övrigt finns över hela kroppen. Cortison och allergi-medicin klarar biffen i det fallet.

Men i en låda har Spader hittat fyra paket tomtebloss. Äldste sonen och Junior tänker trotsa den 20-gradiga kylan vid tolvslaget och gå ut på gården där det brinner marschaller och se om det är någon granne som tänker fyra av några raketer...

Esset försäkrar att år 2009 kommer bli det bästa året ever och jag tror honom!

9 kommentarer:

  1. Krya på dig gumman. Och ett gott nytt underbart 2009 till dig. Det kommer fler nyårsaftnar som du och Esset kan få fira tillsammans. Kramar i massor (eftersom det inte smittar via nätet)

    SvaraRadera
  2. ojojoj då...inte bra. Men du kommer iaf att minnas nyårsafton 2008 det är jag säker på. Krya på dig. Och välkommen ur feberdimman 2009 ;-)

    SvaraRadera
  3. Oj då. Stackare. Sjuk och 20 minusgrader är ingen drömtillvaro. Men båda sakerna är ju av övergående karaktär.
    Krya på dig och god start på 2009.

    SvaraRadera
  4. krya mu på er och ett riktigt gott nytt 20009

    SvaraRadera
  5. Nåja. Ska man vara så sjuk så man tvingas vara sängliggande ska det vara när det är svinkallt så man ändå inte kan gå ut.

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  6. Hur mår du vännen?? Jag som tänkte våldgästa dig....?! Kramar!

    SvaraRadera
  7. Krya på dig... Jag hade vinterkräk på julafton så jag hoppas det inte var jag som smittade?

    SvaraRadera
  8. GOTT NYTT ÅR SPADER: Och jag måste erkänna att jag har lite Spader abstinens. Inte så lite heller. KRAMELIKRAM!!!

    SvaraRadera
  9. Kram på er allihop! Snart är jag igång igen, vilken vecka som helst alltså! Tar hundra år att skriva en läsbar mening...

    SvaraRadera