torsdag 7 maj 2009

Spader och minnena

I går träffade Spader Britt. Britt blev alldeles nyss änka och hon är alldeles för ung för det. Å andra sidan är man alltid alldeles för ung för det, men jag kommer ihåg hur det var -då för snart fyra år sedan. En del undviker en och en del undviker en inte -och så vill de nästan ha medalj för det! De flesta tycker alltid något, man är för stark, man är för ledsen eller så oroar man sig för vad andra ska tycka och tänka ändå, för man vet ju och märker att folk pratar om en -hela tiden känns det som -i en liten by.

Ingen annan förstår ju någonting och aldrig slutar de att berätta att det kommer bli bra, att de förstår eller att de är såååå ledsna. Kanske får man till och med trösta den andra -så himla bra att man är så stark...

När man vaknar upp varenda jävla morgon och inser att: Jaha, han är död i dag också! Eller när man blir riktigt djävla förbannad på idioten som går och lämnar sin familj alldeles ensam!!

Ojdå! Nu gråter Spader litet grand igen! Stackars kollegorna!

Men Spader vill i alla fall försäkra Britt om att tårar som gråts inte är farliga, vare sig för dig eller för någon annan. Sorgen kommer att klinga av -och det får ta den tid det tar -man har liksom inget annat val!

En sista sak: Spader bestämde sig tidigt för att leva. Vi som lever måste leva -annars blir allt totalt meningslöst!

7 kommentarer:

  1. Jag är så glad för att Spader valde att leva igen. Kanske Spader också kan vara en tröst för Britt. Spader vet ju verkligen hur det är/var.

    SvaraRadera
  2. Tack Cicki, jag hoppas och tror att jag verkligen kan vara något slags tröst för någon. Du vet väl att du är hur bra som helst Cicki?

    SvaraRadera
  3. Nej jag vet nog inte det, trots att du försöker övertyga mig om det då och då. Jag är som jag är, så är det bara.....:-)

    SvaraRadera
  4. Som du är Cicki -är bra! YUP!! PUSS!

    SvaraRadera
  5. Jag tror också att man måste tillåta sig att vara ledsen och arg, men att man, precis som du beskrev, måste BESTÄMMA sig för att fortsätta leva.

    På en sån här liten ort som du och jag bor på är det väl liksom mer regel än undantag att andra vet bättre hur man ska leva sitt liv än man själv. Det där med att acceptera andra som de är har liksom fallit bort i livets skola för många...

    SvaraRadera
  6. Tess: Du har så rätt! Att en så vis kvinna kommer från denna lilla by!?! Vi måste snart ha en liten träff tror jag - och så måste vi krama på Miss UD!

    SvaraRadera
  7. Klart vi ska krama på Miss UD!!!

    SvaraRadera