... och jag är hemma och väntar och väntar. Och bara är hemma och ska vila, men inte kan vila och inte kan söka jobb, för att det inte går att komma in på fucking af:s sida, med annonserna jag har sparat, och har andan i halsen, och längtan i mitt bröst- så det gör ont på riktigt- då kan jag ångra mig.
Hur kunde jag? Lämna det trygga och vana för det här. En
husvagn lägenhet i Järvastaden.
Men så kommer han hem och jag förstår precis. Så klart. Självklart alltså!
JA! Spader bloggar igen! Hurra! Har varit strängt upptagen med kärlek och sånt.....
SvaraRaderaÅngrar sig gör man, i mikrosekunder, det gjorde jag när jag bröt upp. Snart är fina lägenheten och livet med Esset tryggt och vant. Och självklart hela tiden. Lite inskolning bara!
Puss o kram!
Det är inte så entydigt alla gånger. Livet.
SvaraRaderaCina: Har sett att du har fullt upp, good on you. Inskolning var ordet! KRAAM!
SvaraRaderaNilla: Varken livet eller systemet. Minst dubbeltydigt!