Det finns så klart massor med minnen som platsar. Många med Henrik som jag faktiskt inte delar... eller så har det redan skrivits om dem. Många med Esset som är så nära att de inte kan kallas minnen.
Men när det efter välförättat värv duschats och smugits i yukatan kommer Spader på att den första gången på Hasseluddens Yasuragi är ett mycket kärt minne.
Januari 2003. Kallt och snö. Nyaste tjejen på jobbet, en konferens som kändes som semester för en trött småbarnsmamma från landet. Och bada ute? No way. Kajsa sa att Spader inte skulle missa bästa upplevelsen bara för att hon var en badkruka. Och när Spader smugit ut i badet ville hon aldrig mer kliva upp ur det. Finlandsfärjorna smög förbi i den mörka kvällen. Spader tog sin första ansiktsbehandling ever. Och trodde att hon hade dött och hamnat i himlen. Så var det maten. Med stort M.
Sedan dess har Spader varit på Hasseludden litet nu och då. Fortfarande nöjd, men kanske inte med sådan entusiasm. Det är litet som första kyssen!
Man kanske kunde samla ihop några och ha blogg-spa-träff?
SvaraRaderaJag har aldrig varit där, inne alltså. Ofta utanför)
SvaraRaderaTill och med jag visade mig i baddräkt och smög ut till utomhusbaden på Yasuragi. Precis som du tyckte jag att det var en fantastisk upplevelse.
SvaraRaderaJag borde ta mig samman och åka dit igen. Som privatperson. Tack för tipset.
Jag har varit på Hasseludden massor med gånger. Det var RBUs favoritställe när det gällde konferenser. Det var så bra handikappanpassat. Men sedan den japanska ägaren tog över har jag bara varit där en gång. Han gillade inte funktionshindrade så därför gillar inte jag honom heller.
SvaraRaderaAng minnen så var det lite jobbigt i början för mig och sambon. Jag hade ju 25 års minnen med exet och inga direkta minnen med sambon. Men nu efter 10 tillsammans har vi jättemånga minnen ihop. Det känns bra. Snart har du och Esset också en massa gamla minnen ihop. Kram
Shamrock: Totalt galet!
SvaraRaderaMiss UD: Bästa stället, tycker jag! Så gärna!
Åsa: Spader rekommenderar!
Katarina: Ta med Steven!
Cicki: Så tråkigt att man tycker så, har nya ägaren ingen koll?! Vad gäller gamla minnen har ju Esset och jag sådana, gemensamma fast ändå inte. Ibland kan det ställa till det, men det verkar lugnt för oss! Kram!