måndag 1 november 2010

Litet hängande med huvudet märker man...

Esset klappar bekymrat sin Spader på kinden. I Järvastaden tänds det ljus och man försöker mysa. Men det hostas litet håligt och det funkar faktiskt så där som ackompanjemang.

Men man måste bara meddela att nu börjar det ljusna i novembermörkret. Spader skrattar nämligen nästan på sig åt Pensionärsjävlarna. Fullständigt galna. Och nu vet Spader i alla fall vilka som sitter längst bak i bussen på PRO-resorna. Hon har funderat över det. Inte nu längre.

2 kommentarer:

  1. Jag var bara tvungen att kolla det där med "Pensionärsjävlarna". Så härligt alltså och så underbart att de får så många "icke-pensionärer" att undra, se frågande ut och allt.. tack!
    /Småländskan

    SvaraRadera
  2. Vassego, Småländskan. Man kan inte låta bli att skratta. Sedan kanske det inte räcker till jättemånga program, men det fick mig ändå på gott humör där i går kväll!

    SvaraRadera