Varje dag vi varit i Kungsan har Junior satt på sig kockmössan och skridit till verket. Ruskigt gott och ruskigt rätt. Kan rekommenderas. Varmt.
Första dagen fick han inte med sig kockmössan efteråt matlagandet. Men andra dagen åkte den ned i Spaders väska.
När Spader senare blev akut illamående var kön till toaletten på Grönan var en mil lång. Junifär. För er som inte har besökt Grönan kan man meddela att antal buskage att vända sig till är uppskattningsvis noll (0)!
I Spaders väska fanns inga servetter, däremot två mössor. En nyinköpt favoritkepa - mot alla odds. Och en nyfådd favoritkockmössa. Nöden har ingen lag.
Esset hörde hur Junior förklarade för fisktältets kockar att han behövde en ny mössa. "Jo, ni förstår... Vi var på Gröna Lund och mamma kräktes i min gamla mössa...."
Vilka äventyr du är ute på. Jag har läst fatt hos dig och vad skriver man.
SvaraRaderaJo, att få ungar att laga fisk är nog en bedrift som det fordras starka mammor till.
Att man sen måste kräkas i sonens mössa måste man inte vara en udda varelse för - helt naturligt under vissa betingelser.
Vi behöver udda personer - antingen vi ser dem som apor eller
något annat djur - för vad skulle vi annars prata om. Med andra ord - du behövs. Jag vet hur det är att inte riktigt passa in. För cirka 40 år sedan var jag den enda kvinnliga yrkesutövaren i en radhuslänga på 10 familjer. Vem tror du de pratade om på sina kaffrep. Hembiträde hade jag också - stackars barn.
Ha några forsatt fina dagar.
Kram Viola
Underbara Viola! Du är en vis kvinna! Så klart att man pratade om dig!
SvaraRadera