På slutet fanns det en del saker som gnagde. Det var inte kidsen eller skolledningen. Det var en kollega. Som var så jävla inkompetent, avundsjuk och dum. Som manipulerade och skitsnackade. Motarbetade och förminskade. Och log. Genom att göra saker som för varje annan lärare är helt otänkbara kunde hon använda sig av tongivande elever för att försöka nå sitt mål. Världsherravälde liksom. Det är bara ett problem. Herraväldet sträcker sig till en skola in the middle of nowhere. Och de här eleverna kommer en gång att bli föräldrar. Kanske de inte uppskattar en lärare som gör de där onämnbara sakerna? För att inte tala om när de där onämnbara sakerna kommer fram i ljuset.
Allt ljus på mig? Skulle inte tro det, va!
Varför skriver jag om det här först nu? För det första gjorde det så ont då. Inte litet ont, som ett stick i fingret, utan jätteont - som ett skotthål i bröstet. Jag tappade självförtroendet och fick för mig att jag var en dålig lärare. Jag var redan i ganska dålig fysisk kondition och längtade efter mitt nya liv med Esset. Trollet hängde här på bloggen och gottade sig i allt elände som jag kunde råka ut för och jag ville helt enkelt inte ge henne den tillfredsställelsen.
Idag spelar det ingen roll längre. Det nya livet i Järvastaden har förändrat allt. Och man vet hur det går för slott som byggs på lösan sand.
Du är bäst!
SvaraRaderaBra att lämna byn då, även om det nu kanske inte var du som skulle göra det...
Men!? Du var inte en dålig lärare! I alla fall inte åt mej! Du var den första som fick mej att fokusera och faktiskt fixa matten när jag trodde att jag aaaaldrig skulle fixa det. Och du gjorde det så bra: "Skärp dej! Räkna!" Precis vad jag behövde höra! :)
SvaraRaderaKram!
galet är det. Är glad för din skull som har hamnat så rätt nu! Men vi saknar dig så det gör ont!
SvaraRaderaDu vet väl att troll spricker när solen skiner på dem.
SvaraRaderaNär solen skiner på Spader så lyser hon. Speciellt för bästa Esset. Det är i Järvastaden Spader hör hemma. Då är det så nära att jag kan hälsa på henne om jag vill. Till och med via pendeln om det skulle knipa. Kram
Åsa: Det låg bra i tiden. Det är svårt att försvara sig mot sånt! Tack för att du är en sådan peppare! KRAM!
SvaraRaderaTigrinnan: Tack snälla du! Det är ju så att jag vet att jag oftare har varit bra än tvärtom. NU vet jag det alltså. Då blev jag mycket osäker. En lärare ska INTE vara osäker.Vad det gäller lärarskap så är det viktigaste att peppa varje elev på det sätt som kan fungera. Det jag vill säga är att DU var skillnaden mot tidigare. Det var DU som lärde dig matte! KRAM!
Loppan: Skönt att vara litet saknad ändå. Jag saknar er också. MYCKET!
Cicki: Du är junifär bäst! KRAM!
världens bästa spader! Gläds med dig och saknar dig lika mycket som loppan. kram hurtis
SvaraRaderaSkönt att du kommit vidare och tråkigt med sådana kollegor. Tyvärr finns det alldeles för många sådana i lärarkåren enligt mig (som ändå bara har erfarenhet via två barn i skolåldern). Jag är helt övertygad om att du var en jättebra lärare
SvaraRaderaHurtis: Fick en akut längtan efter er nu!
SvaraRaderaShamrock: Det var EN kollega som var riktigt läskig och som tydligen uppfattade en konkurrenssituation. Nu slipper jag henne och sånt där kommer ändå inte att hålla i längden. Hur jag var som lärare? Ja, mestadels helt okej, fast en del misstag gjorde jag absolut. Jag är ju människa...