När Äldste sonen lämnar husvagnen för att åka till sin lägenhet i Örebro inser man plötsligt att man har blivit som sin mamma.
Efter att ha hindrat honom från att köpa shampo då man har flera flaskor hemma som han kan få, ger man honom även en av de fyra badrumsmattor man råkar ha i sin ägo. Man har ändå bara två badrum och man tycker att han borde ha en ny. Badrumsmatta.
Gardiner. Han behöver absolut de snygga röda man har över. Solen skiner in så väldigt. Där i Örebro. Att han mer tycker de fungerar som bra isolering för flygspriten låtsas man inte om.
Slutligen frågar man honom om man möjligen har något mer som han kan behöva. Och säger till honom att vara försiktig.
"Mamma, du behöver inte oroa dig för mig!"
Vem ska man annars oroa sig för? Man beter sig ju som en jävla vallhund för vuxna karlar man inte ens är släkt med när man är på bridgevecka. När det inte är i närheten av att behövas.
Mamma och skolfröken i samma person.
som Siw Malmqvist sjunger - mamma är lik sin mamma... Jag känner oxå igen mig i upptäckten
SvaraRaderaMitt upp i skiiiten! Så är det. Och man undrar varför man inte bara ger honom en slant? (nu händer det att jag gör så också)!
SvaraRaderaJa mamma och skolfröken är man alltid - så länge man har barn. Oavsett vilken ålder de är i. De där barnen alltså.
SvaraRaderaJag undrar om det är så att det är något som händer alla som blir mammor. Min mamma har nämligen typ ett helt skåp med lampor, dukar, mattor, sängkläder, ljus, gardiner och sånt ''i fall att''. Ungefär så.
SvaraRaderaV a r f ö r ? !
Småländskan: Det kommer alltså aldrig gå över.
SvaraRaderaMia: Se Småländskans kommentar. Jag undrar också över den där grejen "ifall att". Inte så bra när man bor i husvagn, I tell You.