onsdag 14 november 2012

2008 bodde jag fortfarande i Lilla byn

Att Spader och Esset skulle bli ett par var osannolikare än Harrisburg, och något mer osannolikt finns ju inte. I själva verket har nog ingen av händelserna inträffat.

Men då. Hösten 2008. Tänkte nog på honom varje vaken minut. Och kanske litet fler minuter. Också. Men fortfarande. När han ringer till jobbet för att kolla att jag fortfarande är på banan. Blir varm om kinderna. Kanske inte lika knäsvag. Men jag ångrar mig aldrig.

Han är ju mitt Ess!

7 kommentarer:

  1. Inte för att det hör hit direkt, men jag läste i det lokala bladet att ditt gamla hus är till salu.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Å en annan har fått följa hela den underbara resan.....:-)

    Tänk att en Hjärter Kung kan bli ett Ess......:-)

    SvaraRadera
  3. Det liknar kärlek. Banne mig! ;)!
    Sv: Datum noterat. Med rött!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Fru Fransson: Spot on!
    Åsa: Esset är gullig. Jag är odräglig.
    Tess: Oj! Redan. Undrar varför.
    Cicki: Du har varit med länge!
    Cina: Banne mig!
    Ingerun: Härligt är allt sant!

    KRAM!

    SvaraRadera