Hurra för er!

Ni är så himla bra på att säga ja.

En gång när jag skulle säga ja, blev det tydligen litet grumligt. Där i kyrkan. Men jag höll ett tydligt tal.

Och min bukett. Den var så min stil. Till och med att ett blad gör litet som det vill liksom. Foto taget av Katarina. Pussgurkan.

 

Det tänker jag på nu ikväll när jag har stressat rätt hårt sedan tidigt i morse. Imorgon jobba som en galning och sedan åka till Göteborg!

 

Kanske träffar jag Glenn?