Någonstans tog jag vägen till vänster

Ni vet när man är ute på promenad, kanske inte djupt inne i skogen, utan mer i kanten. Många stigar att välja på och vilken man än tar så kommer man att dyka upp på bekanta ställen litet längre fram?

Jag tog en sådan stig förra veckan och rätt var det var hade jag gått ut på en längre tur. Utan Internet.

Och vet ni, jag tyckte det var befriande skönt. Så pass skönt att jag funderar på att släppa taget här.

Det kan naturligtvis ha en del att göra med att arbetet har sugit tag i min hjärna under några kaosartade veckor. Och att vi har tränat intensivt inför SM-veckan som börjar på lördag i Örebro. Moset som har uppstått där inne i de trånga gångarna gör ingen människa glad. Och på utsidan. Tvättbjörnen har återvänt.

Eller så har jag helt enkelt tröttnat.

En klok kompis sa till mig som allmänt råd när det gäller att sluta med något. Man Kan Ta En Paus. Ett gott råd tycker jag. Samtidigt är det här med blogg speciellt, som en del av något större. Man bloggar. Får kommentarer. Skriver något svar. Läser en annans blogg. Kommenterar där. Får en rolig knäpp idé. Skriver ett blogginlägg. Och så vidare i all evighet. Pausar man kan det bli omöjligt att komma tillbaka. Eller i alla fall svårt. Som efter en skada i idrott.

Just nu har jag nog en sträckning i en ljumske. Men som kan utveckla sig till kallbrand. Och vem vill amputera benet?

Esset tog en extra veckas semester och åkte till skogskojan långt utanför Lilla byn igår. Jag stannar och jobbar i stan. Har börjat med att sova en hel lång natt. På jobbet är den stora stressen över, alla är all-right.

Planen är att ladda batterierna ordentligt den här veckan. Motion, massage, hemma-spa och what the heck - litet shopping, så ska jag nog vara i form igen snart.

Så vad vill jag ha sagt?

Den som lever får se. Be careful out there.

En bra sak med ...

... mig är att jag förlåter oförätter tämligen omgående.

Jag ljuger inte särskilt ofta heller!

Mycket skönt här i blå linjens djupa gångar. 

Tjohooo! Not?

På söndag förmiddag lämnar vi Junior på ett tåg mot Dalarna. Söndag eftermiddag anländer Äldste sonen från Visby. Han ringde idag och ville ge litet "heads up"!

Och snart får man väl barnbarn?

Samtidigt i Järvastaden...

... tänker jag rätt mycket på paraplyer. Av olika anledningar.

Visste ni att man inte alls kan testa dem i duschen? Eller att man ångar dem innan man fäller ihop dem på fabriken?

Tjohooo!

Är fullt medveten om att jag bryter något slags tabu här.

Junior har bokat, med full assistans av blogginnehaverskan (bokat innebär kort sagt att han har befunnit sig i lägenheten under bokningen), en tågbiljett till Lilla byn för att hälsa på hos farmor och övriga släkten under två och en halv vecka.

Det enda som hindrar mig från att hjula är att jag saknar den förmågan. Svårt att se mig börja med parkour. Till exempel.

Vanligen säger mina, oftast kvinnliga, vänner i kör att de kommer att saaaaaaakna sina barn. Deras säng är toooom. Va? Trots att Junior är som sötast då, är det sällan jag står och ser på när han sover. Om det inte beror på att jag har försökt att väcka honom i fyrtiofem minuter. Själv är jag mer inne på att när Junior flyttar hemifrån ska jag snabbt som attan göra om rummet till walk-in-closet.

Två och en halv vecka! Tjatfritt. Det är bättre än ett kinderägg.

Jag är inte bitter!

(Läses med rumpmasmål)

Nu bestämmer vi att ni tränar litet mer på tumhållning så tränar jag och Esset på systemet.

Ikväll har jag badat (nähä) och tycker det funkar bra när det ändå regnar. Nu insmord i brun utan sol. Det ger en sådan kul effekt tycker jag. "Vad snygg din nya frippa är!" Sa man hela tiden på Öland!

Seså. Tummar uppåt sträck!

Blir man en bättre människa av att förlora?

I så fall ser ni här the new improved me.

Men när jag åkte hem i bilen med mitt lag så slog det mig. Det är mitt fina lag. Ingen skyllde på någon annan. Motståndarna hade några stolpe in och våra tekniker kom inte till sin rätt.

Kanske är det här precis vad som behövs för att motivera oss till intensiv träning innan SM?

Fast just idag vill jag sura litet till. På jobbet väntar mer kaos.

Var försiktiga där ute!