Bortskämd?

Jag är väl inte bortskämd?

Har en mamma som köper jättenice fritös till sin dotter + en bäddsoffa till sin övervåning så att dottern har mycket plats för gäster.

Kompisar som bär nämnda soffa (tung, jättetung) upp på övervåningen så att mamman blir glad!

Kompis Brasse kör även lass till tippen, fixar bärhandtag till huggkubben så att han kan hugga all ved åt mig i veckan.

Äldste sonen är barnvakt så att mamma och mormor får gå på soaré och skratta som galningar och äta massa god mat.

Svärmor är barnvakt så att mamman och mormorn får åka till en annan liten by och titta på opera i en lada.

Stjärnsopranen ordnar fribiljetter på sagda opera till oss (och kompisen Carina) längst fram så de får känna sig som kändisarna på Allsången.

Carina bjuder på underbar middag efter ovanstående utflykt.

Landslagsmannen i bridge hälsar på och säger att man får komma till huvudstaden och spela tävling med honom. (Få se om jag har tid ;-))

Grannen fixar ytterligare pallkragar så att all ved som ska huggas kan staplas av äldste sonen.

Färghandlaren kommer på midsommarafton för att göra en husgenomgång inför skarpning och målning för att mamman måste närvara annars förstår inte dottern vad färghandlaren säger (konstigt språk det där). Dottern i huset behöver inte kliva upp så tidigt (10) eftersom hon ändå inte begriper vad färghandlaren säger.

Svågern dyker upp och sätter upp krok i badrummet och Torkyhållare i köket. (Borra är inte min melodi riktigt)

Men bortskämd, nej inte är jag väl det?