Sorg

Gick totalt i däck....

Bridgesverige nås av nyheten att ytterligare en profil gått bort hastigt och oväntat i alltför unga år. Jag har inget försvar mot sånt, eftersom jag personligen varit ganska hårt drabbad, så det känns som om jag slås till marken. Många funderingar som hur, varför, vilka har personen efterlämnat o s v.

Jag tyckte att midsommar gick så oväntat bra...grät inte ens till sånger som spelats på begravningen. Årsdagen av Henriks bortgång närmar sig, får man vara lycklig?...ja, jag har ju bestämt mig....

Junior är helt klart påverkad av den här tiden, det handlar om Pappa, morgon, middag och kväll. I morse kom han på att han skulle dricka te, som pappa. Kommer du ihåg det, frågar jag och äldste sonen. Ja, säger han, och visar hur han brukade öppna tepåsen. Det gör mig vemodigt lycklig! Jag vill att just han ska minnas, han var bara nyss fyllda fyra när hans pappa dog. I söndags var han ledsen för att han inte kom ihåg hur Pappa såg ut. Vi tittade på kort från tiden då Junior var liten. I natt låg jag och tittade igen, alldeles själv, och faktiskt...jag kände mig glad när jag tittade på korten på oss allihop. Henrik, Pappa, Mamma, Junior och Senior. Jag börjar att kunna glädja mig åt allt som vi hade tillsammans, inte bara sörja det jag mist.

Henrik, jag älskar dig, fortfarande......