Synd om Spader Madame?

Väldigt.....faktiskt.

Efter en lååång förkylningsvecka börjar jag nu komma upp till ytan. Frågar man äldste sonen tycker han att det är mest synd om honom som måste ta hand om Junior så mycket, handla och fixa. Efter att ha hostat konstant, har jag träningsvärk i alla muskler. Men Cocilliana sätter i vart fall guldkant på tillvaron, in i dimman bara. Imorgon ska Junior och jag på inskolning på fritids så jag börjar inte jobba förrän på tisdag. Då hade jag ju lovat så stort att sluta röka, men jag vill inte!!!!!!! Synd, jättesynd om Spader Madame m a o.

Var hos farbror doktorn i fredags eftermiddags, ett sådant där jättelångt besök så jag tyckte synd om honom som aldrig fick helgledigt! I vart fall ska alla de där jättebra preparaten som blockerar röksuget vara depressionsframkallande så jag som äter medicin mot depression kan inte komma ifråga för dem. Då blir det plåster och tuggummi som gäller. Plåstren kliar och tuggummin är jätteäckliga, men jag ska väl offra mig då. Fick sedan lov att hämta medicin på apoteket, men underligt nog glömde jag helt bort att köpa plåster mm. Vad kan det bero på???

Jag tänker röka utav h-vete idag och imorgon, för jag gillar verkligen inte att sluta. Behöver fler tips och råd. Vilka stora belöningar ska jag unna mig? Tänkte satsa på en ansiktsbehandling i veckan, kan det fungera tro? Mitt badrum kan komma att bli en bra fristad. När jag blir vansinnig på kidsen, förmodligen var femte minut, kan jag tvinga den store att passa den lille, så låser jag in mig där med en chokladkaka. Det tror jag på!!!

Världens bästa mamma har fotograferat mitt badrum, så att jag kan skryta om det för er läsare. Litet kendo där inne också, skrik och slag, kan hjälpa mig att överleva rökstoppet- fast fan tror att det är möjligt!!!