Äldste sonen, kompisarna från bridgeklubben och grannarna har fällt de förvuxna häckarna som har gömt min tomt och mitt hus från insyn. Det är...annorlunda, kan man väl säga! Jag har inte bara fått insyn utan också ljusinsläpp och möjlighet att titta ut.
Vad som inte har förändrats nämnvärt är däremot min uppsyn. Jag känner att jag borde vara gladare, mer energisk än vad jag är. Jag har massor av goda föresatser inför varje ny dag, men fortfarande så outsägligt svårt att infria några förhoppningar som omgivningen eventuellt har på mig. Ibland bara bubblar jag av glädje och får massor gjort, fast fortfarande är jag litet grand som ett känslomässigt kalhygge. En del saker börjar växa så smått, men fortfarande ser det för dj-ligt ut.
Just nu jobbar jag 25%, är jag då fortfarande deprimerad till 75%?? Va??? Mina förväntningar på mig själv växlar, mellan 0% och 100%. Det är verkligen roligt att jobba och då får jag sådan energi, men efteråt kan jag känna mig som en urvriden trasa, det är svårt att komma ur sängen på morgonen, handla eller duka av bordet. Men... jag har fortfarande inte rökt!!! Men i morgon ska jag minsann dammsuga, handla, lämna tillbaka köttfärsen på ICA och...äh, vi får se hur jag gör....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar