Puderpuff antydde litet vagt att det lät mycket från mitt sovrum när vi låg på hotell sist. –"Gud vad du snarkar, Spader Madame". Jag hade inte träffat något ragg trots att hela Brynäs ishockeylag befann sig på samma hotell. Det var i och för sig bara Boorken som var i någorlunda rätt åldersklass, men ändå. Kanske hade Puderpuff hört något från ett annat rum, trots att vår byggnad bara bestod av våra två rum?
Mamma, som var van att dela rum med min storsnarkande Pappa, brukade tycka att det var skönt när jag sov i samma rum. –"Det känns precis som om han är i närheten". I Turkiet var det minsann annat ljud i skällan -"Kära lilla Spader Madame, du måste gå till doktorn."
Mamman menar att snarkningarna har eskalerat. Kanske har rökstoppet gjort sitt till? Nej, jag ska inte börja röka igen, varken p g a viktuppgång, 4 kg på 9 veckor, eller högst eventuella snarkningar!
Min snälla, om än något excentriska chef, vill snabbt bota min depression. Hennes förslag är raska promenader –utomhus! Hon har INTE läst min blogg – men har en BRA bok som jag MÅSTE läsa! Den ska hon också visa för min doktor när hon träffar honom! Har hon kanske en bok om snarkningar? Boten lär vara raska promenader – utomhus -i spenaten!
Finns det någon doktor som är expert på galopperande snarkning – ge mig remiss!
Puderpuff här: Ta med dig träningsskor på fredag! Det blir en tur i skogen med hunden innan vi drar på kalas! Kram
SvaraRaderaJag har sneglat på kommentaren hela dagen. Puderpuff, du har fått mig svarslös, GRATTIS, det är få förunnat!
SvaraRadera