Klick

Jag har köpt en digitalkamera. Den är så fin och alla bilder blir så bra, utom bilderna på mig. Ser ut som fullaste klassen i tjejen…eller hur det nu var.

Henrik och jag tog nästan aldrig kort, varken på oss själva eller barnen. Ingen kamera – inga bilder. Mamma har fotat en del, som tur är, men det finns alldeles för få fotografier av Henrik. Jag vet hur han ser ut, fortfarande...men tänk om jag glömmer… Nu ska här i alla fall fotas!

Det finns ju andra sätt att klicka på. För några år sedan skickade en person länken till "Ett klick för skogen". Dit går jag varje dag, en gång hemma och en gång på jobbet, för att rädda gammelskog. Den som sände länken skulle förmodligen vara rolig, men roligast är det väl för skogen. Senare samma år fick jag en personlig inbjudan till Siljansfors skogsdag... Jag hängde upp den på skolans anslagstavla, men det verkade inte som om någon hade mer roligt än någon annan.

Alltså - även om jag och skogen inte "klickar", så har vi ett ömsesidigt förhållande som bygger på att leva och låta leva. Jag gillar inte myror heller, men jag försöker undvika att trampa på dem...