söndag 5 april 2009

Spader och avskeden

Tiden med Esset går så förb-t fort hela tiden medan veckorna formligen släpar sig fram, trots ett högt tempo och att man ändå inte hinner få något gjort, vilket i och för sig kan bero på att Spader befinner sig någon annanstans i tankarna mest hela tiden.

Det kommer aldrig att gå. Det kan inte vara så att man ska klara att vara kvar här i Lilla byn i över ett år till... Esset är jämt så förnuftig och rationell och säger att, nu är det minsann en kort vecka och snart är det ett låååångt påsklov, medan Spader redan tänker att den tiden kommer att gå för fort, allt för fort.

Spader befinner sig mellan skratten och gråten, mellan lyckan och melankolin, oftast högt över taken men också någon gång ibland tvivlande kanske till och med förtvivlad. Men när Esset är så nära att det bara är att sträcka ut en hand känns det som ett lugn lägger sig över allt. Men vår tid här är så kort, det gäller att ta vara på den... Klart att han har rätt, Esset. Det kommer att bli så bra så...


På blanka blad fyller jag en känsla
den stilla stunden känns ren och klar
när ögonblick blir en helhet
när allt bara är som varma ljus

när hjärtat klappar lugnt och tyst och jag kan andas ut

Jag tittar ut ser tiden rusa
jag tänker på vad allt gick fort
jag ser mig själv i ålderns närhet
det känns ändå bättre nu än då

när hjärtat klappar lugnt och tyst och jag kan andas ut

Allt det som var nu flyr bort
ta vara på det lilla blir stort
allt rusar iväg jag vänder mig om
det som var nu är långt bort

4 kommentarer:

  1. Förstår att det känns tufft och vet inte riktigt hur jag ska trösta Knyttet (Spader) Själv kan jag inte tänka mig att vara långa stunder ifrån sambon. Vi som är tillsammans hela dygnet. När jag träffade barnens pappa så låg han i lumpen. Vi fick en sommar tillsammans innan han började på polishögskolan. Men vi sågs i alla fall varje helg.

    Det är väl bara att försöka tänka att det kan vara bra att få hinna längta efter varandra. Spader och Essets tid tillsammans kommer så småningom.

    Känns det bättre nu?.....*klappar lite tröstande på kinden*...

    SvaraRadera
  2. Raraste Cicki, nu känns det bättre och jag lyssnar på den sunda, erfarna rösten och tänker att varje helg kanske kan räcka...

    SvaraRadera
  3. Har inte så visa kloka ord att dela med mig av till dig Spader. Men många visa och kloka i min omgivning säger att var sak har sin tid. I bland kan man inte skynda även om man så gärna vill. I bland måste man skynda fasten man inte vill, mycket orättvist och i bland kan det kännas bedrövande. Ett år kan i bland vara en fasligt lång tid, i balnd kan det kännas som ett ögonblick. Men en sak är jag säker på kära Spader, det som komma skall blir en spännande resa. När man väntar och längtar efter något roligt så känns tiden som snigel fart. Men kanske kan det behövas för att ta det språnget ut i livet som du snart ska göra. Kanske är det så att ett år är alldeles lagom för att kunna hinna med riktigt i svängarna. När du sen sitter i din nya lya med en aldeles perfekt balkong och Esset väldigt nära så kan du blicka tillbaka på den tiden då du gick i lilla byn och bara vänatde på det stundande ögonblicket för en flytt mot staden. När du sitter på balkongen med din cider och Esset med ett glas rött så lovar jag att du ändå kommer att tänka, ja men se det där året gick ju ganska så fort ändå. Ett år för att göra klart i lillaby kommer svicha fram. Snart är det dax :-)

    SvaraRadera
  4. Smina: Klok, klok, klok... Visst är det så när fönuftet styr. I bland vill Spader bara var den oansvariga 14-åring som hon känner sig som. Vi hoppas på ett år som går med ett svisch!

    SvaraRadera