... en flodhäst. Eller så. Det är därför som logopedens övningar är svåra för henne. Eller kanske inte svåra. Jävlar anamma hart när omöjliga. -"Titta på mig"! Spader försöker koncentrera sig. Inte tappa hakan. Se ut som Nefertite. Plocka äpplen. Inte tappa hakan. Rulla ryggraden. Inte tappa hakan. Rulla axlarna framåt. Men vad fan! Varför vill hakan hela tiden ramla ned? Slappna av. Inte tappa hakan!
Den här logopeden ler hela tiden uppmuntrande och Spader blir glad. Fast hon tappar hakan.
Det är måndag och Spader ska hälsa på sin logoped i en halvtimme. Det blir fint. Häck väck hosta.
Lycka till! Själv ska jag träffa min coach om en stund. Av henne blir jag glad *s*. Ja, det är sant! Sen iväg till "säsongsjobbet" för att uppdatera mig inför några dagars jobb där.
SvaraRadera/Småländskan
Heja! Vad bra att du hittade någon du gillade:)
SvaraRaderaMen hörru du, du vet väl hur det är med inte-pedagogiken...? Hjärnan har ingen förståelse för ordet inte. "Tänk inte på en blå elefant!"... Försök med att säga till dig själv vad du ska göra i stället för vad du inte ska göra! Typ, "håll upp hakan"!
SvaraRaderaKram!
Bättre att tappa hakan än att tappa sugen. :-)
SvaraRaderaOch du vet väl att det är för att logopeden ler som hon inte tappar hakan. Det är väldigt svårt att tappa hakan när man ler.
Fast leende kanske har andra negativa effekter på pratandet, vad vet jag.
Låter bra!
SvaraRaderaSmåländskan: Jag blir glad av både coachen och nya logopeden.
SvaraRaderaÅsa: Superbra. Hon är fullständigt underbar!
Karin: Du har rätt, men det blir inte lika roliga blogginlägg, INTE!
Katarina: Ingen sug tappad här...
:-)
Ingerun: Fullständigt utomordentligt!