lördag 19 juli 2014

Någonstans tog jag vägen till vänster

Ni vet när man är ute på promenad, kanske inte djupt inne i skogen, utan mer i kanten. Många stigar att välja på och vilken man än tar så kommer man att dyka upp på bekanta ställen litet längre fram?

Jag tog en sådan stig förra veckan och rätt var det var hade jag gått ut på en längre tur. Utan Internet.

Och vet ni, jag tyckte det var befriande skönt. Så pass skönt att jag funderar på att släppa taget här.

Det kan naturligtvis ha en del att göra med att arbetet har sugit tag i min hjärna under några kaosartade veckor. Och att vi har tränat intensivt inför SM-veckan som börjar på lördag i Örebro. Moset som har uppstått där inne i de trånga gångarna gör ingen människa glad. Och på utsidan. Tvättbjörnen har återvänt.

Eller så har jag helt enkelt tröttnat.

En klok kompis sa till mig som allmänt råd när det gäller att sluta med något. Man Kan Ta En Paus. Ett gott råd tycker jag. Samtidigt är det här med blogg speciellt, som en del av något större. Man bloggar. Får kommentarer. Skriver något svar. Läser en annans blogg. Kommenterar där. Får en rolig knäpp idé. Skriver ett blogginlägg. Och så vidare i all evighet. Pausar man kan det bli omöjligt att komma tillbaka. Eller i alla fall svårt. Som efter en skada i idrott.

Just nu har jag nog en sträckning i en ljumske. Men som kan utveckla sig till kallbrand. Och vem vill amputera benet?

Esset tog en extra veckas semester och åkte till skogskojan långt utanför Lilla byn igår. Jag stannar och jobbar i stan. Har börjat med att sova en hel lång natt. På jobbet är den stora stressen över, alla är all-right.

Planen är att ladda batterierna ordentligt den här veckan. Motion, massage, hemma-spa och what the heck - litet shopping, så ska jag nog vara i form igen snart.

Så vad vill jag ha sagt?

Den som lever får se. Be careful out there.

13 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att amputation kan undvikas! Kram.

    SvaraRadera
  2. Alltså, jag vill ju verkligen inte att du slutar blogga. Men det där kan ju bara du avgöra. Och eftersom jag har turen att numera känna dig även irl så skulle jag överleva. Knappt. Och sträckning i ljumske! Sådant ska man inte raljera om. Pfft.

    SvaraRadera
  3. Det går att komma tillbaka. Jag gjorde det efter en paus. Och känner man att man behöver pausa så ska man göra det. Men du blir nog saknad i så fall.

    SvaraRadera
  4. Mäh. Återkom är du så snäll!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att man ska blogga när andan faller på. ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Inget fel att pausa och det går bra att komma igen. Glad blir man, när man ser att alla (nästan) finns kvar. Lycka till i Örebro.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  7. Klart man bara ska blogga så länge det känns kul! Och självklart kan man komma tillbaka efter en paus! Du kommer bli saknad om du slutar.... :-)

    SvaraRadera
  8. Kära Spader! Du är min favoritbloggerska! Jag tycker absolut du ska ta en paus - det blir ju helfel om du inte mår bra av att blogga. Men jag hoppas verkligen du återkommer till din ventil! Det ser jag fram emot, om det blir så! Släpp gärna ut lite luft här ibland, eller dela något roligt! Lycka till i Örebro! Jag ska inte dit, i år heller. Kraaaam!
    /Lillemor

    SvaraRadera
  9. Gör det som känns bäst. Kramar!!

    SvaraRadera
  10. Klart man behöver ladda inför en av årets roligaste veckor. Vi ses snart Kram

    SvaraRadera
  11. Bra med en paus i bland. Jag funderar också på en sådan. Man får se.
    Och jag har ju bara paus från bridgen! :)

    SvaraRadera
  12. En lång paus eller kort paus. Vi vår helt enkelt se ju. :)

    SvaraRadera
  13. Man Kan Ta En Paus. Eller många, det går så bra så. Men Man Kommer Tillbaka, det är en oskriven lag på det.

    SvaraRadera