Sånt som är mitt

Två ringar och ungen i mitten!

Nästan som cider

Om citroner

Ni vet uttrycket att om livet ger en citroner så får man göra citronlemonad? Typ.

Just nu är mitt liv i alla fall mycket hallonsaft. 

Sjunget av smurfarna.

Nu skolavslutning.

Om Elitserien

Tänk dig att du spelar hockey.

En back som ibland får iväg ett skott på mål. Mest spelar du för att det är roligt. Du är inte direkt rädd för en smäll och när det gäller tacklingar är du precis lika tuff som vilken kanadensare som helst. Fast du inte är 185 centimeter lång som de andra. Du spelar i typ Rimbo. Inte den mest träningsvillige när det kommer till fys och armhävningar, men när det gäller skott på mål kan du stå och nöta i timmar.

En eller annan match har du fått utstå en del kritik i båset för att du helt plötsligt glömde bort allt för att göra en liten piruett. Vem gillar inte en piruett?

Så fixar din manager ett kontrakt med Färjestad. Anrikt och alltid med i hetluften. Kanske inte alla de hetaste stjärnorna, men ett gediget lag som tagit hem titeln både nu och då. Det är ett lag som alla gillar. Vem har inte koll på kaptenen Jörgen Jönsson liksom?

Du blir lycklig?

Och litet rädd?

Du räknar så klart inte med lika mycket istid som de andra. De rutinerade. Inser att det faktiskt kommer bli fler armhävningar. Attans. Och du oroar dig för att tappa pucken framför mål. I TV. Liksom göra en Salo mot Vitryssland. En "fladderpuck" som gör dig minnesvärd. I all evighet.

Nästa år ska jag spela i lag Morot i Elitserien. I Bridge. Med Esset. Och de alla de andra Super Starsen med landslagsmeriter. Hela bunten.

Om det är en framgång eller inte får tiden utvisa. Wish me luck. Det är på deras risk. Året därpå kanske de spelar i division 2? Eller har jävligt snygga skor.

Juninätter

De är korta och jag har svårt att sova. Den här veckan, innan vi åker på bröllopsresa till EM på fredag, blir kort och intensiv, såväl på jobbet inför ledigheten som privat. Det ska packas (oh no) och skolavslutas. Junior och Äldste sonen åker på Dreamhack redan lördag morgon och senare under vår bortovaro har Junior fotbollscup. Själv inser jag att det behöver lämnas kläder för tvätt när vi är borta i över två veckor, men ändå. Viktigt med en del perfekta outfits. Det ska spelas kort ju. Nervöst ska ni veta.

Och så är jag gift nu.

Esset kallar mig för lilla frugan.

Jag kallar honom för lilla snigel.

Bara för att jag är så självgod får ni några till!

Fotograf: Börje Rudenstål

Några snabba bilder från igår

Tagna av Carina Westlin. Jag stakade mig litet i kyrkan för jag var tydligen inte helt säker på vad varken jag eller Esset hette, men talet satte jag helt! Och vi sa ja, bägge två.

Blommor från Malungs Bridgeklubb och gårdagens doja.

 

 

Tal till Berik

Eller är det talet till Esset?

Det ska inte vara en massa tal, sa jag till Berik innan bröllopet. Jag vill ha party!!

Så nu blir han säkert förvånad när bruden tänker hålla tal till brudgummen.

På något sätt gör jag fortfarande honom förvånad. Ganska ofta faktiskt. Som när jag råkade säga upp mig från jobbet. Eller när jag öppnade på fyra poäng i finalen i Mästarserien. Då såg han förvånad ut. Supersöt!

För er som inte spelar bridge så var det där bridgeprat. Det ska vi inte hålla på med mer. Vi ska spela fiol.

För några veckor sedan var vi på Springsteenkoncert. Insåg att det naturligtvis var så jag ville ha det. 60 000 fans som skrek så fort jag rörde armen. Men jag får nöja mig med er. 90 stycken som inte kan lämna lokalen för det är jag som är bruden. Och nu pratar jag!

Kan Anna verkligen spela fiol? Det är ju ingen hejd på allt vad den människan kan tänker ni. Som Lotta på Bråkmakargatan. Kan allt – utom slalom.

När jag var barn/tonåring spelade jag fiol. Eller spelade och spelade. Jag övade högst sporadiskt och fick jobba hårt på att ha fina bortförklaringar till läraren när det var dags för tisdagslektionerna. Så på måndagar övade jag alltså. Om jag kom ihåg det innan klockan blev för mycket. Man får ju lov att tänka på de stackars grannarna.

När jag var 13 fick jag en egen fiol i födelsedagspresent. Det var samma år som min storebrorsa fick en moped. Han fyllde nämligen 15. TACK Mamma!

Bruce Springsteen spelar inte fiol.

Bägge sönerna har vid någon tidpunkt kommit hem och haft för avsikt att börja spela fiol. Jag har lagt in mitt veto. Varje gång. När man såg Springsteen kände man att det var RÄTT! Att sedan Äldste sonen ändå inte riktigt har förstått utan väljer melodisk dödsmetall kan inte jag hållas ansvarig för. Junior, älskade barn, kan du inte bli som Bruce Springsteen? Han har en kille som går efter honom och spelar saxofon. Det borde egentligen alla ha. En sådan kille alltså. Om man nu inte har ett Ess. Som jag har. Världens bästa Berik. Vilken tur att jag lyckades landa dig!

Nu står det ju i inbjudan att man ska få chansen att spela fiol. Så jag har naturligtvis tänkt att jag ska spela en kärleksmelodi för Bengt-Erik. På fiol. En motsägelse för mig, men ändå.

Nu tänker ni att Anna har övat i massor. På fiolen.

Nja, jag har ju inte det. Övat så mycket alltså. Har haft så jäkla ont i armen. Och rätt så mycket på jobbet. En dag glömde jag fiolen i bilen. Och så fick jag slut på harts. Stråken hakade också upp sig i skruvarna så jag fick lirka tagel en halv kväll. En annan dag hade jag med den på jobbet men då kom det en kille i Reagan-mask och tjuvade den. Ni fattar.

Det blev helt enkelt inte så mycket övat.

Därför tänkte jag sjunga kärlekssången i stället. Samma som jag skulle ha spelat på fiol. Om jag inte hade haft så ont i armen. Jag har till och med skrivit om det på Facebook, så det är sant. Om armen alltså. Allt som står på Facebook är sant.

En kärlekssång. Ni vet litet grand som Carola sjöng till Runar på deras bröllop. Eller som Marilyn Monroe på Kennedys födelsedag. Fast bättre.

You wish. I wish. Berik, jag älskar dig. Här kommer min kärlekssång till dig:

Lilla Snigel akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snigel, akta dig, annars tar jag dig.

Tager du denna doja?

Vi har satt upp en ny poster

Finns att köpa här: Ung Cancers Webshop

Lycka är

Essets hand i min, en Junior som har fyllt tolv, tårta med choklad, en Mamma som hälsar på, solsken, en ny svart kjol, tunnelbanans blå linje till Kungsträdgården och Smaka på Stockholm, alla barnen (2) hemma, cider, mera solsken, fyraårig förlovningsdag.

Snart dags för bröllop. Imorgon ska hela ligan till frissan och vi ska rådda musikinstrument, fixa med blommor och gå på fotbollsmatch.



Den enda dansbandslåt som jag tycker om.

Inget stoppar oss nu.

Ganska eniga

Och ja, jag jobbar.

Nej, jag har inte huvudet med mig.

Idag gick dagens dojor till jobbet i bara blusen

Inte så smart av dojorna och bärarinnan.

Men vad sjutton, allt ska väl ordna sig ändå?

På något mystiskt sätt verkar det här bröllopandet rubba cirklarna en aning.

Inspirerades av ränderna som...

... I will not keep calm hade tagit på sig idag. Randigt och bara ben fick det bli.

 

 

Sandaler med klack, Rieker, för att sommaren är kort.