Tällberg

Är platsen för UF-kickoffen som pågår i två dagar. Jag åker hemifrån imorgon (neeej idag) klockan 07.30 med mina kollegor från ortens gymnasieskola (jobbar själv på grannortens). Det brukar vara så roligt att sitta och skvallra i en massa mil, så jag ser fram mot själva resan till och med!

Annars är det skönt att bara komma ut ur huset under några dagar. Junior mår litet bättre, dvs tillräckligt bra för att dryga sig dygnet runt, men är alltför hostig för att gå till skolan. Jag försöker förklara att man ska ta det litet lugnt när man har hosta, men vad hjälper det när man är sex år och måste härma Sanna, Musse, Stefan, Linus och Johan. Han springer runt, runt och lägger sig i startblocken mellan varven. Häckar och ribbor ska hoppas över, synd om min soffa bara!

Ska försöka att stå ut med att bo på hotell och äta god mat, utan att längta hem....... Usch, min hjärna försöker komma på idéer om hur man kan förlänga vistelsen, tänker närmast på killen i OKQ8:s gör det själv-hall -"Jag klippte av dem, jag gjorde det, fick panik....". Sedan är man väl bannlyst från samåkning med andra skolors personal, men ändå......

Självklart ska jag inte lämna kidsen ensamma hemma, Mamma har kommit och vi har tillbringat kvällen i husets SPA (badrummet)! Junior tycker gott att de kan klara sig själva, han har ju sett alla filmerna och kan alla moves och tricks!!! Jag tvivlar egentligen inte, men tycker att det är synd om Barnavårdsnämnden skulle dyka upp när/om jag kommer hem.....

Poppa mera!

Inser att jag går på sparlåga! Har svårt att ta mig i kragen och sätta fart, jag lever fortfarande kvar i depressionen ganska mycket. Gör några halvhjärtade försök mellan varven, för att sedan ligga i soffan och se på TV eller läsa.

Ja, jag vet att det hänger ihop med att sluta röka. Att ha sjukt barn har heller ingen uppiggande effekt på mig. Jag känner att ämnesomsättningen sjunker och jag har tappat aptiten. Gör mina att göra listor - som jag sedan struntar i. Men jag har inte rökt!!! Hade en riktigt svår attack av rökbehov idag - det var när Junior ville låna min fiol och jag svarade nej för 75:e gången. -"Men när ska jag få spela fiol?" Han röst är gnällig och jag är en avskyvärd mamma, för jag tänker- aldrig - men om du inte håller käft ska jag trycka in ditt huvud i stallet - men svarar- "sluta tjata nu, mamma har ont i huvudet!"

Det blev ingen smäll igår kväll, men för en kvart sedan hörde jag två skott. Junior sover lugnt vidare och så jag tänker bada litet!

Jag har funderat på hur jag brukar få igång mig själv när det måste röjas och tvättas och så. Där vi bodde förut brukade jag sätta på något rockigt på högsta volym, men jag har faktiskt inte gjort så i det nya huset ännu. Innan mamma kommer imorgon ska grannarna få stifta bekantskap med Thin Lizzy och Sanne Salomonsen, så kanske jag törs bjuda in någon innanför dörren i helgen! Rock on!

Snart smäller det...

Det ringde på dörren i eftermiddags. Vi har inte bott här så jättelänge men vi känner grannarna litet grand. Mannen mitt emot frågar om Junior och jag har märkt att det springer en räv här om nätterna. Det har vi inte, Junior har giltigt förfall eftersom han sover då, men jag brukar ju bara gå ut om jag ska röka och nu har jag dessutom slutat!

Grannen meddelar att en kille från kommunen ska komma när det blir mörkt. Jag vill inte vara alltför tydlig när Junior är med, så jag säger - "Han ska ta bort räven då förstår jag". Grannen, som inte har perfekt svenska i bagaget, missförstår mig -"Nej, han ska skjuta räven". Grannen berättar sedan att räven redan har tagit en kyckling för dem. Jag frågar Junior om han förstår varför räven måste skjutas. "Ja, han har så vassa klor"! Junior springer ned till Senior och redovisar -"När det blir mörkt kommer det att smälla, bara så du vet". Han har nog blandat ihop det med Pettson och Findus rävjakt. Nu vet man inte vilka som smyger i buskarna i natt, men Junior sover brevid mamma!

Ingen rök utan eld....

Glömde rapportera om rökningen, eller mer den obefintliga rökningen!

Talade glatt om för Senior att jag tyckte det gick riktigt bra den här veckan.
- Jag har inte rört cigaretterna som du har lagt undan i skåpet, säger jag åt honom.
- Jag vet mamma, jag har räknat dem!
Har jag närt en kontrollant vid min barm??? -Jag hittade din gröna tändare också, så den gömde jag.

Den hade jag lagt i fönstret så att jag lätt kunde tända ljusen som jag har plockat fram. Det börjar mörkna på kvällarna här nu, men ok, jag kan väl vänta litet med myset då. Senare återkom Senior med beskedet att han numera hade gömt cigaretterna på ett nytt ställe.

Självklart har jag inte rökt, men det som har gått så mycket bättre är humöret. Kanske hjälper Puderpuffs tips om mera shopping? Snygga byxor ligger i min garderob och väntar på att jag ska gå till jobbet!!!

Den blomstertid är officiellt över..

I vår lilla familj har alla haft sommarlov. Nu har Senior börjat på gymnasiet och han tycker att det är som en helt annan värld. Jag försöker peppa honom så att han kan rida på den vågen... Eftersom jag själv jobbar på gymnasiet vet jag att det är viktigt att komma rätt från början och att alla kursbetyg räknas den dag man vill in på högskolan. Att han sedan får spela gitarr och sjunga rock på skoltid kan inte vara fel.

Junior har haft fullt upp under sin första skolvecka. Han har bl a lyckats övertala sin mor om förträffligheten med att åka skolbuss direkt i stället för att äta frukost på fritids. Hur gör man då för att övertala sin ömma moder????

Junior (ropar på mamma från sängen för 4:e gången när han ska sova): Mamma, hur gör vi om busschauffören inte hittar till skolan?
Mamma: Hur menar du då???
Junior: Skolbussen kanske åker till fel skola?
Mamma: Ja, men du ska ju inte åka skolbuss förrän du blir större!
Junior: Skolbussen går förbi vårt hus för att den ska hämta barnen som bor här! De andra barnen åker skolbuss!
Mamma: Men du ska åka med mej för jag ska ändå åka till jobbet sedan.
Junior: Då får du sluta jobba, för jag ska åka skolbuss.
Mamma: Det är inte så roligt att vänta på skolbussen när det är kallt ute eller regnar.
Junior: Vi har ju paraplyer och kläder. De andra barnen åker skolbuss.

När det går upp för mig att jag inte jobbar fler dagar än att han visst kan åka skolbuss och att den går 30 meter från vårt hus inser jag att jag lugnt kan kapitulera. Egentligen perfekt eftersom jag inte jobbar alla dagar, men hu när man ska ut när det är 25 minusgrader och bussen är försenad!!!!!!!

Imorgon skulle jag egentligen ha åkt skolbuss med honom (ja, det är inskolning på det också) men han är sjuk. Han har fått min efterhängsna förkylning och hosta och han kan liiida som en riktig karl. Vad tycker han är det sämsta med förkylningen???

a) Han missar skolan.
b) Han kan inte andas.
c) Han hostar så att han kräks flera gånger om dagen.
d) Han får inte träffa sina kompisar.
e) Han får inte åka skolbuss.

Alla ovanstående alternativ är giltiga och som ni förstår är det mycket synd om honom, men värst är att han inte får åka skolbuss. Jag ska påminna honom sedan när han går i 5:an eller något. Själv tycker jag att det är jobbigt att vara hemma från jobbet med sjukt barn. Värst är att det ändå inte är något vasst på friidrottsVM-programmet. Det känns som om Junior har dålig timing också......

Sur som en citron....

Veckan som gick:
Jobbar, springer, försöker tänka (går inte så bra), skrattar, gråter litet, springer samma väg en gång till, försöker tänka (går inte så bra), skrattar, letar efter papper (höll ju i dem nyss), skrattar igen, går snabbt, nu är det rökpaus - NEEEEJ!

Helg:
Sover, gråter, sover litet till, skrattar år ungarna, tjatar, skriker, är sur, badar, fortfarande sur, arg, sover, provar sova litet till - mat nu igen? -NU MÅSTE JAG RÖKA!!! Skiter i det, har ju redan hållit ut snart en vecka! Är sur, kan inte sova, tuff dag imorgon, vaken, vaken, vaken....

Första dagen med ungarna på jobbet:
Springer, möten, möten, letar papper, schema?, letar och SKRATTAR!! När har vi LOV?


Som ni ser har jag haft några tunga dagar, mest besviken på mig själv eftersom jag inte kan kontrollera mitt humör. Jag har varit på alldeles för dåligt humör för att blogga. Bäst fungerar det på jobbet, antagligen för att jag inte hinner känna efter så mycket.

Idag började min alldeles egna Junior i skolan. ÅÅÅHHH vad han är stolt och lycklig. Senior började på gymnasiet och han ser fram mot att spela rock med sina klasskompisar. Min alldeles egna Meja kom hit och fikade och lyssnade på mig när jag tyckte jag var kass, allt känns alltså mycket bättre! Tack för alla positiva kommentarer och påhejningar, IRL och på bloggen, de värmer enormt mycket. Nu är första h-vetesveckan över!

Tomorrow, tomorrow, I love you, tomorrow.....

Det blir bättre imorgon, tralala.... För idag var allting så j-kla trögt, jobbigt, dassigt, stressigt, förvirrat och röksuget! När man talar om för precis alla att man blir på ett sjuhelsikes dåligt humör av att sluta röka skulle man ju kunna tro att folk kan låta bli att retas? Nejdå! Själv känner jag mig som en tjur som någon viftar ett rött skynke framför, men ingen verkar notera det! Då blir jag mycket glad när andra säger saker som; klart att du kommer klara det, jag tror på dig, bra jobbat osv. Då känner jag att jag får tillbaka litet av den forna tuppkammen.

Cigaretten har två huvudsakliga, mycket viktiga funktioner, i mitt för övrigt "arma" liv (nu fnissar jag över ordvalet).

1. Belöning. Jag kan ha: låtit bli att slänga telefonluren i örat på svärmor, städat toaletten, hämtat kvällens tredje plåster åt Junior, tvättat all tvätt, lagt i två påsar i en låda. Kort sagt, det finns just inga prestationer som inte är värda en cigarett.

2. Napp/snuttefilt. Jag kan ha: slängt luren i örat på svärmor, bett äldste sonen städa toaletten vilket han har glömt, skrikit åt Junior att låta bli att klia sig på sina myggbett hela förb-de tiden, gått förbi tvättstugan och sett alla högar på golvet, ringt ned till äldste sonen och gormat att det borde vara näst intill helt dj-la omöjligt att lägga varenda påse som tillverkats i landet på vårt hallgolv. Kort sagt, en helt vanlig dag krävs det mycket tröst.

Under den halvtimmeslånga bilturen hem efter jobbet idag kunde jag inte låta bli att prata i telefon konstant. Jag var så röksugen så jag trodde jag skulle bli tokig......

När jag kom innanför dörren hade min utomordentligt väluppfostrade äldste son, för dagen barnvakt och inskolningsexpert på fritids, lyckats städa hela köket, med spistorkning, dammsugning och en blänkande diskbänk!!! Det finns hopp om livet! Jag hoppas bara att mitt omåttligt stora behov av att svära i var och varannan mening ska avta något.

Nu doftar det kaffe från det nystädade köket: Han handlade det, tillsammans med chokladen, igår för -"det vore inte så lyckat om det tog slut just nu"! I love you, man....

Spader Madame raidar apoteket

Synd, synd om mig!!!

Har handlat plåster och sugpastiller. Skickade sonen att införskaffa: frukt, chokladkakor, ostkex, tuggummi, mer choklad och godis. Vill hellre röka!!! Liiiiiider..... fastän inte rökstoppet börjar förrän jag går och lägger mig! Planerar för att sova mycket den kommande veckan, den som sover syndar ju icke! Har redan tröstshoppat - två lampor till den nymålade hallen, elektrikern kommer och sätter in dem på fredag. Måste helt enkelt boka bridge hela helgen, hur ska jag annars överleva??????

Heja på mig, så ska jag lova att inte ljuga om rökningen......Jag tror faktiskt att jag kommer att klara det. Har varnat kidsen för monstret som dyker upp i morgon kväll. Mutar med Simpsonfilmen på onsdag kväll. Får helt enkelt spela in Poirot - Christie regerar fortfarande!

Synd om Spader Madame?

Väldigt.....faktiskt.

Efter en lååång förkylningsvecka börjar jag nu komma upp till ytan. Frågar man äldste sonen tycker han att det är mest synd om honom som måste ta hand om Junior så mycket, handla och fixa. Efter att ha hostat konstant, har jag träningsvärk i alla muskler. Men Cocilliana sätter i vart fall guldkant på tillvaron, in i dimman bara. Imorgon ska Junior och jag på inskolning på fritids så jag börjar inte jobba förrän på tisdag. Då hade jag ju lovat så stort att sluta röka, men jag vill inte!!!!!!! Synd, jättesynd om Spader Madame m a o.

Var hos farbror doktorn i fredags eftermiddags, ett sådant där jättelångt besök så jag tyckte synd om honom som aldrig fick helgledigt! I vart fall ska alla de där jättebra preparaten som blockerar röksuget vara depressionsframkallande så jag som äter medicin mot depression kan inte komma ifråga för dem. Då blir det plåster och tuggummi som gäller. Plåstren kliar och tuggummin är jätteäckliga, men jag ska väl offra mig då. Fick sedan lov att hämta medicin på apoteket, men underligt nog glömde jag helt bort att köpa plåster mm. Vad kan det bero på???

Jag tänker röka utav h-vete idag och imorgon, för jag gillar verkligen inte att sluta. Behöver fler tips och råd. Vilka stora belöningar ska jag unna mig? Tänkte satsa på en ansiktsbehandling i veckan, kan det fungera tro? Mitt badrum kan komma att bli en bra fristad. När jag blir vansinnig på kidsen, förmodligen var femte minut, kan jag tvinga den store att passa den lille, så låser jag in mig där med en chokladkaka. Det tror jag på!!!

Världens bästa mamma har fotograferat mitt badrum, så att jag kan skryta om det för er läsare. Litet kendo där inne också, skrik och slag, kan hjälpa mig att överleva rökstoppet- fast fan tror att det är möjligt!!!

Förkylning på sommaren?

Har försökt att ligga och vila, men jag bara hostar och får svårt att andas. Jag får skriva en SM-rapport istället, vet ju att ni väntar på att få höra resultatet!

Kvalet gick totalt åt skogen så vi blev tvungna att bestämma hur vi skulle göra. Ett möjligt val var att spela B-final - betalt och klart + litet guldpoäng att tjäna. Annars kunde man välja att spela HQ-fonder Cup. En guldtävling som de bra utslagna paren väljer med litet prispengar och en del prestige. Hur bra kände vi oss? Efter stränga order från Mamma om att inte sitta på hotellrummet då spelet var slut på kvällarna körde jag hårt med en fest på kvällen, så det faktum att guldtävlingen började först på eftermiddagen kändes ju som ett självklart tecken! Efter två dagars spel slutade vi 3:a, mycket bra för kassan och självförtroendet!


När jag kom hem igår fick jag tidernas bästa överaskningspresent av Mamma och ungarna. De hade målat hallen! Som om det inte var nog med att jag har barnvakt och underbart roligt på kortspel! Förkylningen just nu är som mest litet irriterande, inget kan hindra mitt goda humör idag!

Farbror Raffe, nestor i bridgsammanhang, sa på lördagskvällen -"Men Spader Madame, har du hela garderoben med dig till Jönköping i år?" När gubbarna märker det har man inte misslyckats med klädvalen eller bytena tycker jag! Observera den snygga golfkjolen på bilden, lagom längd eller hur?