Livet gav Spader Madame på käften och hon var inte helt säker på om det var någon mening att kliva upp innan 10. Det var i och för sig inget slag som borde knocka, men just den här boxaren kände sig redan litet groggy. I Spader Madames ringhörna uppenbarar sig då; Mamma, Meja, Landslagspelaren och Stjärnsopranen. Spader Madame hör hur publiken ropar och hejar och när Meja tar fram luktsaltet bestämmer hon sig för att fortsätta, åtminstone ronden ut.
Vad är ett Rumble in the Jungle jämfört med ett Hålligång i Skogen?
Mig får ni bära ut på bår...
torsdag 27 september 2007
tisdag 25 september 2007
Småbarnsträsket
Junior har just gråtit sig till sömns. Ont i ena örat. Juniors mamma gråter inte men längtar efter cigg! Juniors mamma förbannar livet, Försäkringskassan, bilbesiktningen imorgon och Henrik, som bara dör, när man borde turas om att vyssa småpojkar med örvärk!
Där gick man och lallade om den förbannade Stureplan! Tacka livet - jo pyttsan!
Där gick man och lallade om den förbannade Stureplan! Tacka livet - jo pyttsan!
Internet är en annan del av världen
I cyberspace fortsätter Spader Madames eskapader. Fick nyligen denna tvetydiga kommentar på ett inlägg på bridgeförbundets hemsida.
Kära Spader Madame!
Jag har också varit rökfri i 28 dagar under de senaste 30 åren. Vi kan väl fira det med att skjuta en björn och krypa under fällen och mysa.
XX
Jag blev naturligtvis mycket glad över denna inbjudan så jag kollade raskt upp vem denne intressante man kunde vara. Det här var hans bild:
Jag svarade därför litet avvaktande:
Käre X!
Alla förslag till att fira mitt rökstopp mottages generellt med stor tacksamhet! Björnskyttet funderade jag då på att överlåta till dig, medan det utlovade myset seriöst övervägdes! Tittade därför in på din profil där jag upptäckte att din lön inte täcker strumpor, varför jag varmt rekommenderar ett längre rökstopp än 28 dagar!
Mina tips är då som följer: Skruva fast så mycket som möjligt i golvet, be någon ansvarsfull person i din närhet att gömma alla vapen/vapenliknande föremål på för dig okända platser. Jag avslutar med ett GL till dig också!/Kram
Jag har funderat på detta litet mer och undrar om inte X kommer att få större utdelning om han helt enkelt säljer det skjutna björnskinnet!
Kära Spader Madame!
Jag har också varit rökfri i 28 dagar under de senaste 30 åren. Vi kan väl fira det med att skjuta en björn och krypa under fällen och mysa.
XX
Jag blev naturligtvis mycket glad över denna inbjudan så jag kollade raskt upp vem denne intressante man kunde vara. Det här var hans bild:
Jag svarade därför litet avvaktande:
Käre X!
Alla förslag till att fira mitt rökstopp mottages generellt med stor tacksamhet! Björnskyttet funderade jag då på att överlåta till dig, medan det utlovade myset seriöst övervägdes! Tittade därför in på din profil där jag upptäckte att din lön inte täcker strumpor, varför jag varmt rekommenderar ett längre rökstopp än 28 dagar!
Mina tips är då som följer: Skruva fast så mycket som möjligt i golvet, be någon ansvarsfull person i din närhet att gömma alla vapen/vapenliknande föremål på för dig okända platser. Jag avslutar med ett GL till dig också!/Kram
Jag har funderat på detta litet mer och undrar om inte X kommer att få större utdelning om han helt enkelt säljer det skjutna björnskinnet!
måndag 24 september 2007
Försäkringskassan skickar brev
När breven kommer från den avsändaren brukar jag alltid undra om det är ett hot- eller hatbrev! Kärleksbrev får jag ju allt för sällan!
Spader Madame ligger samhället till last! Självklart är det så, jag är ju sjukskriven 75% för depression, borde faktiskt skämmas och gör det emellanåt också. Det är de känslorna som är tunga och som dyker upp som en ångestskapande gubben i lådan med jämna mellanrum. Då brukar jag gråta och träffa kuratorn som säger att det är normalt att må som jag gör nu. Så det så!
Spader Madame har inte varit sjukskriven under sommaren, för då har hon haft sommarlov, vilket hon har arbetat in förra året, helt lagligt! Nu har hon börjat jobba 25% för att så småningom gå upp på heltid – men visst ja –Försäkringskassan finns. De tycker att Spader Madame måste ha gjort konstiga saker och vill att doktorn ska motivera bättre varför inte det arbetas mer. När Spader Madame tog sommarlov skulle det motiveras varför det inte arbetades mindre, varpå SM påpekade att arbeta mindre än 0 inte går, man är väl ingen termometer heller. Vilka tider arbetar Spader Madame egentligen? Stämmer verkligen SM:s SGI – vi tänker utreda!"Vi vill förbereda dig på att vår utredning kan innebära att du inte får sjukpenning." Jag darrar –not -men blir ledsen! Försäkringskassan påminner om en Kafka-roman, punkt(.)! Du, läsare, får säga att där arbetar ju Ärtan Puff som är så rar och trevlig, jag svarar att FK består av en samling puckon! För övrigt anser jag att Kartago (läs Försäkringskassan) bör förstöras!
Spader Madame ligger samhället till last! Självklart är det så, jag är ju sjukskriven 75% för depression, borde faktiskt skämmas och gör det emellanåt också. Det är de känslorna som är tunga och som dyker upp som en ångestskapande gubben i lådan med jämna mellanrum. Då brukar jag gråta och träffa kuratorn som säger att det är normalt att må som jag gör nu. Så det så!
Spader Madame har inte varit sjukskriven under sommaren, för då har hon haft sommarlov, vilket hon har arbetat in förra året, helt lagligt! Nu har hon börjat jobba 25% för att så småningom gå upp på heltid – men visst ja –Försäkringskassan finns. De tycker att Spader Madame måste ha gjort konstiga saker och vill att doktorn ska motivera bättre varför inte det arbetas mer. När Spader Madame tog sommarlov skulle det motiveras varför det inte arbetades mindre, varpå SM påpekade att arbeta mindre än 0 inte går, man är väl ingen termometer heller. Vilka tider arbetar Spader Madame egentligen? Stämmer verkligen SM:s SGI – vi tänker utreda!"Vi vill förbereda dig på att vår utredning kan innebära att du inte får sjukpenning." Jag darrar –not -men blir ledsen! Försäkringskassan påminner om en Kafka-roman, punkt(.)! Du, läsare, får säga att där arbetar ju Ärtan Puff som är så rar och trevlig, jag svarar att FK består av en samling puckon! För övrigt anser jag att Kartago (läs Försäkringskassan) bör förstöras!
Stjärnsopranen skickar brev
Hon är inte klok den där sopranen...
Fick ett brev från henne idag. Ja, jag kan se att det är från henne på en gång, känner igen handstilen. Kuvertet var vadderat och tjockt så jag förstod på en gång vad det var! Hon fick låna några DVD:er när hon var här, och nej jag har aldrig laddat ned film på nätet, vet inte hur man gör, men hon behövde verkligen inte skicka hit dem så fort hon hade sett någon.
Junior hojtar -Öppna, Öppna, skynda dig! Nej, han är inte släkt med Gunde! Jag öppnar och ut trillar - (hör ni trumvirveln...) ÄTPINNAR! Precis vad jag behöver och önskade mig. Junior kommenterar: Lättlurad, lättlurad! Samma form och tyngd. Jag tycker att det var värre när jag trodde att jag skulle få en fritös och det var en dammsugare. Ungefär som att gissa på en fotboll när paktetet innehåller tätpackade skidstavar....
Tack så mycket, Nettan!
Fick ett brev från henne idag. Ja, jag kan se att det är från henne på en gång, känner igen handstilen. Kuvertet var vadderat och tjockt så jag förstod på en gång vad det var! Hon fick låna några DVD:er när hon var här, och nej jag har aldrig laddat ned film på nätet, vet inte hur man gör, men hon behövde verkligen inte skicka hit dem så fort hon hade sett någon.
Junior hojtar -Öppna, Öppna, skynda dig! Nej, han är inte släkt med Gunde! Jag öppnar och ut trillar - (hör ni trumvirveln...) ÄTPINNAR! Precis vad jag behöver och önskade mig. Junior kommenterar: Lättlurad, lättlurad! Samma form och tyngd. Jag tycker att det var värre när jag trodde att jag skulle få en fritös och det var en dammsugare. Ungefär som att gissa på en fotboll när paktetet innehåller tätpackade skidstavar....
Tack så mycket, Nettan!
Vem f-n behöver Stureplan?
Uppmärksamma läsare har lagt märke till att Spader Madame nu vänder blickarna ut mot världen. Fick en kommentar från landslagspelaren – för övrigt en av mina äldsta och bästa kamrater- som nu har fått en länk till min blogg: Han skrev: "Men varför åka till Stureplan, här har du ju en äldre man som gärna bjuder dig och stjärnsopranen på en drink hemma på Solvallavägen:-)."
Jag nötte golvet precis som professor Balthazar; Solvallavägen – Stureplan, Solvallavägen – Stureplan. Så kom jag på det, jag väljer helt enkelt båda. Fördelen med Solvallavägen är att jag då får träffa en intelligent, tämligen ung, man och att mamma därför inte lägger in något veto!
Jag nötte golvet precis som professor Balthazar; Solvallavägen – Stureplan, Solvallavägen – Stureplan. Så kom jag på det, jag väljer helt enkelt båda. Fördelen med Solvallavägen är att jag då får träffa en intelligent, tämligen ung, man och att mamma därför inte lägger in något veto!
Sex veckor!
Om jag nu hade varit särskrivningsexpert kunde jag ha sänt ut signaler om ett något häftigare liv på landet än den verklighet som jag befinner mig i. Att jag närmade mig sex veckor insåg jag när jag tog det sista plåstret på steg ett! Nu minskar dygnsdosen nikotin med en tredjedel under två korta veckor, för att sedan fasas ut under två veckor till. Sedan - finito nikotino!
Läser på förpackningen –depotplåster- fnissar och funderar på om de borde kallas despot-plåster i stället. Då vill jag nog kalla mig för den upplyste despoten här hemma – det är faktiskt en mammas uppgift! Min egen Mamma, som nyss har återvänt till huvudstaden, har också sådana drag och ni vet väl att mamma är lik sin mamma.
För den eventuelle läsare som inte vet vad en upplyst despot är rekommenderas Google (själv hoppas jag på många besökare här efter ovanstående rubrik). En ledtråd är att det inte handlar om att jag tar på mig ett nikotinplåster nära en lampa!
I morgon följer Junior med till jobbet –igen! Hosta passar inte så bra med skolans besök på badet! Eller- hosta passar faktiskt inte med någonting. Härmed förklarar jag – enväldiga Spader Madame -hostan bannlyst!
Läser på förpackningen –depotplåster- fnissar och funderar på om de borde kallas despot-plåster i stället. Då vill jag nog kalla mig för den upplyste despoten här hemma – det är faktiskt en mammas uppgift! Min egen Mamma, som nyss har återvänt till huvudstaden, har också sådana drag och ni vet väl att mamma är lik sin mamma.
För den eventuelle läsare som inte vet vad en upplyst despot är rekommenderas Google (själv hoppas jag på många besökare här efter ovanstående rubrik). En ledtråd är att det inte handlar om att jag tar på mig ett nikotinplåster nära en lampa!
I morgon följer Junior med till jobbet –igen! Hosta passar inte så bra med skolans besök på badet! Eller- hosta passar faktiskt inte med någonting. Härmed förklarar jag – enväldiga Spader Madame -hostan bannlyst!
lördag 22 september 2007
Slöheten och odjuret
Surfar mest runt medan alla andra jobbar. Mamma, men även andra i min omedelbara närhet, har röjt i trädgården idag och det blir så fint. Utomhus vill jag inte vara, där brukar man röka, alltså undviker jag större delen av jordens yta!
När jag har utfört någon syssla att vara i närheten av nöjd med...ja, ni gissar rätt, då brukar man röka...inga stordåd inomhus kan alltså utföras!
Puderpuff har rekommenderat shopping som belöningssystem, minsta lilla chans som fingrarna får att rycka på beställningsknappen tas alltså tillvara. Det blir inte nådigt när nästa månads räkningar börjar trilla in.
Junior har lyckats vända på hela dygnet när han har hostat hela veckan, så jag bara flyter med. Han är trött på att vara sjuk och jag har tröttnat på att ha sjukt barn. Mest synd är det naturligtvis om det lilla odjuret, men ändå...
Vem slöheten är undrar ni? Nä, tänkte väl inte det!
När jag har utfört någon syssla att vara i närheten av nöjd med...ja, ni gissar rätt, då brukar man röka...inga stordåd inomhus kan alltså utföras!
Puderpuff har rekommenderat shopping som belöningssystem, minsta lilla chans som fingrarna får att rycka på beställningsknappen tas alltså tillvara. Det blir inte nådigt när nästa månads räkningar börjar trilla in.
Junior har lyckats vända på hela dygnet när han har hostat hela veckan, så jag bara flyter med. Han är trött på att vara sjuk och jag har tröttnat på att ha sjukt barn. Mest synd är det naturligtvis om det lilla odjuret, men ändå...
Vem slöheten är undrar ni? Nä, tänkte väl inte det!
onsdag 19 september 2007
"Just idag är jag stark, Just idag mår jag bra ...
...Jag förs framåt av kraftiga vindar"!
Det känns oftast så här när jag har varit hos "min" kurator. Att gå hos ett proffs för att prata är nästan ovärderligt, men jag tror att det ger mest när man verkligen försöker att använda sig av det som man lär sig när man är där. Ett kuratorsamtal är i och för sig ingen kurs, men när det fungerar är mötet något att bära med sig och hålla sig i till nästa träff. Idag behövde vi inte en massa näsdukar, men det har gråtits många tårar där inne, förmodligen inte bara av mig. Efter att ha träffat B-M under det här året har jag mycket större tolerans och tilltro, både när det gäller mig själv och andra. Verktygen i min låda fungerar bättre när det gäller att klara det dagliga livet, med glädjeämnen och besvikelser, ensamhet och relationer till andra.
Att analysera situationer rörande mig själv och omvärlden, att hitta lösningar på problem är en stor del av den jag är. När jag efter livets smällar blev alltmer deprimerad och förlorade dessa förmågor, försvann en mycket av det som en gång var Spader Madame. När många dåliga, eller till och med katastrofala, saker bara händer kan känslan av maktlöshet förlama. Trots att man fortfarande har flera val, fortfarande kan påverka och förändra så gör man absolut ingenting. Bloggen startade i juni, jag har varit rökfri i fem (5) veckor, självklart har jag en mängd val och möjligheter!
Idag har jag tron på mig själv på min sida, eller som äldste sonen skulle ha uttryckt det; Morsan äger!!
Det känns oftast så här när jag har varit hos "min" kurator. Att gå hos ett proffs för att prata är nästan ovärderligt, men jag tror att det ger mest när man verkligen försöker att använda sig av det som man lär sig när man är där. Ett kuratorsamtal är i och för sig ingen kurs, men när det fungerar är mötet något att bära med sig och hålla sig i till nästa träff. Idag behövde vi inte en massa näsdukar, men det har gråtits många tårar där inne, förmodligen inte bara av mig. Efter att ha träffat B-M under det här året har jag mycket större tolerans och tilltro, både när det gäller mig själv och andra. Verktygen i min låda fungerar bättre när det gäller att klara det dagliga livet, med glädjeämnen och besvikelser, ensamhet och relationer till andra.
Att analysera situationer rörande mig själv och omvärlden, att hitta lösningar på problem är en stor del av den jag är. När jag efter livets smällar blev alltmer deprimerad och förlorade dessa förmågor, försvann en mycket av det som en gång var Spader Madame. När många dåliga, eller till och med katastrofala, saker bara händer kan känslan av maktlöshet förlama. Trots att man fortfarande har flera val, fortfarande kan påverka och förändra så gör man absolut ingenting. Bloggen startade i juni, jag har varit rökfri i fem (5) veckor, självklart har jag en mängd val och möjligheter!
Idag har jag tron på mig själv på min sida, eller som äldste sonen skulle ha uttryckt det; Morsan äger!!
tisdag 18 september 2007
Stureplan
Dit måste jag bara gå innan jag blir för gammal. I bloggvärlden förekommer platsen titt som tätt- det är tydligen där som allt händer!
Frågar stjärnsopranen om hon brukar gå dit. -Ja visst, svarar hon. - Ja, då måste du ta med mig dit, ber jag snällt men uppfordrande. Stjärnan börjar räkna upp en del ställen som tydligen ligger där, helt okända för mig, men säger samtidigt att de inte är så jättekul att vara på. Nu blir jag litet fundersam och frågar varför hon i sådana fall går dit. -Om inte pizzan på Napoli är god får jag väl gå på La Scala istället, säger jag. Problemen på lilla orten är nämligen av den digniteten, åtminstone när det gäller uteställen. Ja, när vi slutar jobba är det inte så många ställen öppna, säger sopranen. Vilka problem man har när man är i innesvängen i Stockholm, eller hur? "Inte så många ställen öppna på kvällarna här heller, så det gäller att vara bra på att värma färdigmat i micron", upplyser jag.
Stjärnsopranen påstår att det är många äldre män som kommer bjuda mig på drinkar. Det tror jag inte riktigt på. Känner mig litet som Solstickan, funktionell när det gäller att tända brasor men helt enkelt för tråkigt förpackad. Jag uttalar därför min starka förhoppning om att inte vara helt utbränd. Nu lägger sig Mamma i konversationen och lägger in sitt veto. -"Du måste hålla ordning på Spader Madame, inte ta emot drinkar så där, annars får hon stanna hemma!" Den kloke läsaren tänker att jag är hårt hållen för att vara 40, detta förbud borde kunna nonchaleras totalt, det finns ju inga sanktioner! Glöm bara inte bort:
Spader Madame + Stureplan = Junior + Mormor!
Kompisen Jeanette, alias stjärnsopranen, försäkrar då att det rör sig yngre män runt Stureplan också. Jag tänker att jag nog bör maskera mig till en något dyrare tändare i varje fall, men det ska väl inte vara helt omöjligt! Förresten är det rökförbud på krogen numera...
Frågar stjärnsopranen om hon brukar gå dit. -Ja visst, svarar hon. - Ja, då måste du ta med mig dit, ber jag snällt men uppfordrande. Stjärnan börjar räkna upp en del ställen som tydligen ligger där, helt okända för mig, men säger samtidigt att de inte är så jättekul att vara på. Nu blir jag litet fundersam och frågar varför hon i sådana fall går dit. -Om inte pizzan på Napoli är god får jag väl gå på La Scala istället, säger jag. Problemen på lilla orten är nämligen av den digniteten, åtminstone när det gäller uteställen. Ja, när vi slutar jobba är det inte så många ställen öppna, säger sopranen. Vilka problem man har när man är i innesvängen i Stockholm, eller hur? "Inte så många ställen öppna på kvällarna här heller, så det gäller att vara bra på att värma färdigmat i micron", upplyser jag.
Stjärnsopranen påstår att det är många äldre män som kommer bjuda mig på drinkar. Det tror jag inte riktigt på. Känner mig litet som Solstickan, funktionell när det gäller att tända brasor men helt enkelt för tråkigt förpackad. Jag uttalar därför min starka förhoppning om att inte vara helt utbränd. Nu lägger sig Mamma i konversationen och lägger in sitt veto. -"Du måste hålla ordning på Spader Madame, inte ta emot drinkar så där, annars får hon stanna hemma!" Den kloke läsaren tänker att jag är hårt hållen för att vara 40, detta förbud borde kunna nonchaleras totalt, det finns ju inga sanktioner! Glöm bara inte bort:
Spader Madame + Stureplan = Junior + Mormor!
Kompisen Jeanette, alias stjärnsopranen, försäkrar då att det rör sig yngre män runt Stureplan också. Jag tänker att jag nog bör maskera mig till en något dyrare tändare i varje fall, men det ska väl inte vara helt omöjligt! Förresten är det rökförbud på krogen numera...
lördag 15 september 2007
Tjejsnack
Mamma kom idag, tillsammans med kompisen Jeanette, mer känd som stjärnsopranen.
När Junior äntligen somnat kom pratet igång, det som känns så befriande och fungerar som bättre terapi. Tänk att kunna skratta åt motgångarna som kändes så tunga för bara någon dag sedan. Just med Mamma och riktiga kompisar, där man alltid kan räkna med att de håller på en, fastän man fattar pundiga beslut.
Imorgon ska vi shoppa, på järnaffären. Måste införskaffa en ny fräsch brevlåda, den som kom fram ur den vildvuxna syrénhäcken har sett sina bästa dagar. Vilken färg ska jag ta? Funderade på en vit, men kommer den att synas när vägarna är oplogade i vinter? Föreslog en gul, men det röstades ner med motiveringen att jag då kommer att få väldigt många brev. Kunde det inte vara spännande om jag la in dagens skörd här på bloggen? Skriver människor vanliga brev nu för tiden? En gul låda med ett hjärta på borde betyda att jag bara vill ha kärleksbrev, får alldeles för få sådana nu för tiden...
När Junior äntligen somnat kom pratet igång, det som känns så befriande och fungerar som bättre terapi. Tänk att kunna skratta åt motgångarna som kändes så tunga för bara någon dag sedan. Just med Mamma och riktiga kompisar, där man alltid kan räkna med att de håller på en, fastän man fattar pundiga beslut.
Imorgon ska vi shoppa, på järnaffären. Måste införskaffa en ny fräsch brevlåda, den som kom fram ur den vildvuxna syrénhäcken har sett sina bästa dagar. Vilken färg ska jag ta? Funderade på en vit, men kommer den att synas när vägarna är oplogade i vinter? Föreslog en gul, men det röstades ner med motiveringen att jag då kommer att få väldigt många brev. Kunde det inte vara spännande om jag la in dagens skörd här på bloggen? Skriver människor vanliga brev nu för tiden? En gul låda med ett hjärta på borde betyda att jag bara vill ha kärleksbrev, får alldeles för få sådana nu för tiden...
onsdag 12 september 2007
Hur vet man att det har varit elefanter i kylskåpet?
- Det är fotspår i smöret.
Hur vet man att man håller på att bli riktigt deprimerad och tappa sluta-röka-sugen?
-Man inser att livet kommer tappa alla sina goda stunder. Hur ska man till expempel överleva begravningar när man inte får gå ut och röka sedan? Fester upplevs inte som något problem, de finns inte ens på kartan.
När Spader Madame ska följa sin Junior till skolan, kan hon helt enkelt inte förmå sig att kliva upp ur sängen. Hon låter till slut honom också sova till klockan 10. Fan, fan, fan... Junior ringer till en kompis på eftermiddagen, han vill leka och hade velat vara i skolan naturligtvis. -"Min mamma glömde att gå upp, vi sovde tre timmar för mycket!" Nu tror väl hela lilla orten att Spader madame är alkis eller narkoman... Jag kan höra hur de tisslar och tasslar - hon borde väl ta hand om barnen och se till deras bästa.
Men- det finns värre saker man kan göra än att låta bli att kliva upp en dag!
Den här veckan har jag kramat på kidsen, pratat med dem, haft Junior med till jobbet, när han inte ville gå till skolan, klarat av jobbet hyggligt själv, undvikit konflikterna som tornat upp sig där. Jag har inte rökt! Junior har dessutom fått mat och fika under dagen och nu har storebror följt med honom till fotbollsträningen.
Imorgon är en annan dag...
Hur vet man att man håller på att bli riktigt deprimerad och tappa sluta-röka-sugen?
-Man inser att livet kommer tappa alla sina goda stunder. Hur ska man till expempel överleva begravningar när man inte får gå ut och röka sedan? Fester upplevs inte som något problem, de finns inte ens på kartan.
När Spader Madame ska följa sin Junior till skolan, kan hon helt enkelt inte förmå sig att kliva upp ur sängen. Hon låter till slut honom också sova till klockan 10. Fan, fan, fan... Junior ringer till en kompis på eftermiddagen, han vill leka och hade velat vara i skolan naturligtvis. -"Min mamma glömde att gå upp, vi sovde tre timmar för mycket!" Nu tror väl hela lilla orten att Spader madame är alkis eller narkoman... Jag kan höra hur de tisslar och tasslar - hon borde väl ta hand om barnen och se till deras bästa.
Men- det finns värre saker man kan göra än att låta bli att kliva upp en dag!
Den här veckan har jag kramat på kidsen, pratat med dem, haft Junior med till jobbet, när han inte ville gå till skolan, klarat av jobbet hyggligt själv, undvikit konflikterna som tornat upp sig där. Jag har inte rökt! Junior har dessutom fått mat och fika under dagen och nu har storebror följt med honom till fotbollsträningen.
Imorgon är en annan dag...
måndag 10 september 2007
Sur som en citron
Så sa Henrik om mig ibland. Jag kan tänka mig vad han tycker om mig nu...
Mamma, Junior och jag ska åka på semester, men vi ska, som vanligt när hon ska vara med och bestämma, vrida och vända på alternativen, hon förklarar t ex för- och nackdelar för mig, medan jag är mer pang på rödbetan. Boka, någon gång....jag vet ju inte ens var de olika resmålen ligger i för land. Fort och dumt, brukade Henrik kalla det karaktärsdraget! Det enda som är viktigt för mig är barnklubb eller barnaktiviteter - annars är det ingen semester tycker jag.....men vi får väl se....
Det är också viktigt att planera för nästa års brännässlor, mullbark eller hur det var. Jag kan inte riktigt få upp glöden när det gäller sådana grejer. Kanske har jag snart fått upp ångan så pass att jag orkar dammsuga.
Vi måste snart plocka ihop alla utemöbler, den första snön brukar falla i oktober. Åhhh, vad jag behöver semester...har ju jobbat två hela veckor eller nåt! På jobbet går det sådär, känner mig otillräcklig och alltför utbytbar. Vill till varje pris undvika riktiga konflikter, men känner att de börjar närma sig nu...är det för att jag är så sur eller...
lördag 8 september 2007
Kalhyggen
Äldste sonen, kompisarna från bridgeklubben och grannarna har fällt de förvuxna häckarna som har gömt min tomt och mitt hus från insyn. Det är...annorlunda, kan man väl säga! Jag har inte bara fått insyn utan också ljusinsläpp och möjlighet att titta ut.
Vad som inte har förändrats nämnvärt är däremot min uppsyn. Jag känner att jag borde vara gladare, mer energisk än vad jag är. Jag har massor av goda föresatser inför varje ny dag, men fortfarande så outsägligt svårt att infria några förhoppningar som omgivningen eventuellt har på mig. Ibland bara bubblar jag av glädje och får massor gjort, fast fortfarande är jag litet grand som ett känslomässigt kalhygge. En del saker börjar växa så smått, men fortfarande ser det för dj-ligt ut.
Just nu jobbar jag 25%, är jag då fortfarande deprimerad till 75%?? Va??? Mina förväntningar på mig själv växlar, mellan 0% och 100%. Det är verkligen roligt att jobba och då får jag sådan energi, men efteråt kan jag känna mig som en urvriden trasa, det är svårt att komma ur sängen på morgonen, handla eller duka av bordet. Men... jag har fortfarande inte rökt!!! Men i morgon ska jag minsann dammsuga, handla, lämna tillbaka köttfärsen på ICA och...äh, vi får se hur jag gör....
Vad som inte har förändrats nämnvärt är däremot min uppsyn. Jag känner att jag borde vara gladare, mer energisk än vad jag är. Jag har massor av goda föresatser inför varje ny dag, men fortfarande så outsägligt svårt att infria några förhoppningar som omgivningen eventuellt har på mig. Ibland bara bubblar jag av glädje och får massor gjort, fast fortfarande är jag litet grand som ett känslomässigt kalhygge. En del saker börjar växa så smått, men fortfarande ser det för dj-ligt ut.
Just nu jobbar jag 25%, är jag då fortfarande deprimerad till 75%?? Va??? Mina förväntningar på mig själv växlar, mellan 0% och 100%. Det är verkligen roligt att jobba och då får jag sådan energi, men efteråt kan jag känna mig som en urvriden trasa, det är svårt att komma ur sängen på morgonen, handla eller duka av bordet. Men... jag har fortfarande inte rökt!!! Men i morgon ska jag minsann dammsuga, handla, lämna tillbaka köttfärsen på ICA och...äh, vi får se hur jag gör....
torsdag 6 september 2007
Röda skynken.....
Fick nu i kväll ett mail från en manlig bridgelärare, diplomerad minsann, till skillnad från mig som bara har kurser ändå! Vad jag vet lämnade jag inte ut min e-postadress när jag spelade kort i Jönköping sist! Så här skrev han, lägg märke till tonen som används, ungefär som till 80-åriga tanter med blått hår:
Hej!
Jag har noterat att Ni har varit på bridgeveckan i Jönköping och snart är det kanske dags att dra skutan till Täby? Helgen 10-11 november arrangerar jag en bridgehelg för mindre rutinerade på Såstaholms konferensanläggning i Täby. Ni kommer att förutom god mat och trevligt umgänge av likasinnade spela 2 mindre tävlingar i behagligt tempo samt att vara med på 2 workshopar, där ni skall få några härliga ahaupplevelser från bridgens underbara värld. Det går naturligtvis att komma ensam, så hittar vi en partner till Er.
Jag är inte så snäll som många tror så jag lade upp mailet på Bridgeförbundets hemsidas anslagstavla, tillsammans med följande text:
"OK! Jag är väl inte så bra på att spela bridge som jag gärna vill inbilla mig, lyckades inte nå A-final i SM-par i år men ändå... När jag fick det här mailet kände jag mig litet nedvärderad! Mannen bakom mailet, som jag inte känner (vilket är tur för honom annars kunde jag ha blivit riktigt sur), har tydligen noterat att jag inte gick till final och vill därför lotsa mig in i bridgens underbara värld! Därefter har han lyckats leta upp min e-post för att trakassera mig! Han vet uppenbarligen inte att jag idag inte har rökt på 22 dagar, still going strong!
FYI: Man ska inte ge sig den på att man lyckas hitta en partner till mig, spela tävlingar i behagligt tempo är det värsta jag vet och vad det gäller ahaupplevelser fick jag nog av dem nu i kväll, väldigt ofta när partnern lade upp sina kort som träkarl. Men eftersom du lockar med god mat så kan det hända att jag dyker upp ändå.... "
På anslagstavlan skyltar jag med både namn, e-post och foto, så jag lättade upp mitt inlägg med litet söta smileys här och var. Vad jag inte skrev, men tänkte, är att det inte är så dj-la lätt att dra till Täby i en skuta när man bor på bystan, mitt bland de stora skogarna.
Om inte gubben passar sig ska jag skjuta både honom och hans båt i sank….Gjorde mina korta kjolar mannen i fråga helt förvirrad när jag var i Jönköping undrar jag nu . Skriver upp att kjolarna inte får vara längre än knälånga nästa SM. Hm…. wonderbra, kan det vara något för mig……
Hej!
Jag har noterat att Ni har varit på bridgeveckan i Jönköping och snart är det kanske dags att dra skutan till Täby? Helgen 10-11 november arrangerar jag en bridgehelg för mindre rutinerade på Såstaholms konferensanläggning i Täby. Ni kommer att förutom god mat och trevligt umgänge av likasinnade spela 2 mindre tävlingar i behagligt tempo samt att vara med på 2 workshopar, där ni skall få några härliga ahaupplevelser från bridgens underbara värld. Det går naturligtvis att komma ensam, så hittar vi en partner till Er.
Jag är inte så snäll som många tror så jag lade upp mailet på Bridgeförbundets hemsidas anslagstavla, tillsammans med följande text:
"OK! Jag är väl inte så bra på att spela bridge som jag gärna vill inbilla mig, lyckades inte nå A-final i SM-par i år men ändå... När jag fick det här mailet kände jag mig litet nedvärderad! Mannen bakom mailet, som jag inte känner (vilket är tur för honom annars kunde jag ha blivit riktigt sur), har tydligen noterat att jag inte gick till final och vill därför lotsa mig in i bridgens underbara värld! Därefter har han lyckats leta upp min e-post för att trakassera mig! Han vet uppenbarligen inte att jag idag inte har rökt på 22 dagar, still going strong!
FYI: Man ska inte ge sig den på att man lyckas hitta en partner till mig, spela tävlingar i behagligt tempo är det värsta jag vet och vad det gäller ahaupplevelser fick jag nog av dem nu i kväll, väldigt ofta när partnern lade upp sina kort som träkarl. Men eftersom du lockar med god mat så kan det hända att jag dyker upp ändå.... "
På anslagstavlan skyltar jag med både namn, e-post och foto, så jag lättade upp mitt inlägg med litet söta smileys här och var. Vad jag inte skrev, men tänkte, är att det inte är så dj-la lätt att dra till Täby i en skuta när man bor på bystan, mitt bland de stora skogarna.
Om inte gubben passar sig ska jag skjuta både honom och hans båt i sank….Gjorde mina korta kjolar mannen i fråga helt förvirrad när jag var i Jönköping undrar jag nu . Skriver upp att kjolarna inte får vara längre än knälånga nästa SM. Hm…. wonderbra, kan det vara något för mig……
tisdag 4 september 2007
Tre rökfria veckor!
Egentligen är det fantastiskt! 21 dagar med fullt och ibland galet innehåll har Spader Madame klarat av utan att mer än en (1) lampa har pajat. De där golvlamporna från IKEA tål verkligen ingenting, skulle behöva mer tyngd mot golvet så att de står kvar, trots att man kastar kuddar på dem med full kraft!
Några smärre utbrott har beskrivits för er här på bloggen, men på det hela taget har resultatet överträffat mina vildaste fantasier. Mamma har varit här sedan i onsdags, och ja, jag vet att hon behandlar mig med silkesvantar och en stor portion humor, men ändå! Vi har fått massor av saker uträttade, har haft det trevligt i största allmänhet och sakerna i hemmet är fortfarande hela. Hon ojade sig litet i går när jag kom hem efter jobbet, eftersom målaren hade varit här och tapetserat utan att jag såg det!!! Hon hade dessutom putsat tre av mina fönster, men som sagt, uppmärksamheten är inte på topp! Fönstren blev i vart fall väldigt snygga, tack lilla mamma!!
Kände mig litet som hjärter dam igår, men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min mage, ruter åtta kanske! Använder nikotinplåster som kliar och blir röda. Första veckan har jag satt dem rakt och fint, men nu har jag lyckats vända på dem och eftersom man hela tiden byter ställe så blir resultatet väldigt lyckat för en inbiten bridgespelare! "Tyvärr" har Mamma tagit med sig sin digitalkamera till Sthlm, så ni "missar" dokumentationen! Det passar bra att jag ska ha fasat ut plåstren innan vi åker på solsemester, inverterade ruteråttor borde, om möjligt, se ännu värre ut!!
måndag 3 september 2007
Småspringer i röda skor
Läraryrket är inte så soft som man skulle kunna tro. I och för sig har vi Gessles "Juni, juli, augusti", men både juni och augusti är avsevärt naggade i kanten och dessutom omsorgsfullt inarbetade under terminerna.
Men i perioder borde vi kunna ha det ganska "vilsamt", beroende på hur väl vi planerat och portionerat ut arbetet under terminen. Det ska sägas att om eleverna inte gör ett skit har man själv inte så mycket att göra, men man tappar sugen och känner sig halvt om halvt värdelös och är inte till mycket nytta för någon. Det är under de lugnare perioderna som någon idiot- vanligen studierektorn- skickar ett mail om vidareutbildning alternativt temaveckor och så dröjer det inte länge för man i ett förvirrat ögonblick har svarat ja. De litet äldre rävarna vet att man bara gnälligt ska säga -"nej, jag har så mycket att göra just nu med .....(valfritt svar fungerar), eftersom ingenting man svarar ja till ändå lämnar några spår i lönekuvertet.
I början på höstterminen samt i slutet av vårterminen (betyg!!!) är det bara dj-vulusiskt stressigt. Det är nu som man lever med jobbet, försöker springa genom korridorerna för att om möjligt tjäna in någon minut. Här och nu finns det nämligen mycket tid att tjäna senare under läsåret. Har till exempel skymtat Loppanlej i korridorerna flera gånger men vi hinner inte hojta mer än HEEJ!!
Hur väl kan jag skrämma kidsen att följa studieplanerna?? Spader Madame hotar med allt! Spanska inkvisitionen är som en promenad i parken, men de är helt enkelt inte tillräckligt rädda för mig! Kanske är det min färgglada outfit som spökar? Skorna och tröjan lyser röda i korridorena, kanske mer som en stoppskylt? Imorgon ska jag sota på med svart - man är väl ingen Hjärter Dam heller??
Men i perioder borde vi kunna ha det ganska "vilsamt", beroende på hur väl vi planerat och portionerat ut arbetet under terminen. Det ska sägas att om eleverna inte gör ett skit har man själv inte så mycket att göra, men man tappar sugen och känner sig halvt om halvt värdelös och är inte till mycket nytta för någon. Det är under de lugnare perioderna som någon idiot- vanligen studierektorn- skickar ett mail om vidareutbildning alternativt temaveckor och så dröjer det inte länge för man i ett förvirrat ögonblick har svarat ja. De litet äldre rävarna vet att man bara gnälligt ska säga -"nej, jag har så mycket att göra just nu med .....(valfritt svar fungerar), eftersom ingenting man svarar ja till ändå lämnar några spår i lönekuvertet.
I början på höstterminen samt i slutet av vårterminen (betyg!!!) är det bara dj-vulusiskt stressigt. Det är nu som man lever med jobbet, försöker springa genom korridorerna för att om möjligt tjäna in någon minut. Här och nu finns det nämligen mycket tid att tjäna senare under läsåret. Har till exempel skymtat Loppanlej i korridorerna flera gånger men vi hinner inte hojta mer än HEEJ!!
Hur väl kan jag skrämma kidsen att följa studieplanerna?? Spader Madame hotar med allt! Spanska inkvisitionen är som en promenad i parken, men de är helt enkelt inte tillräckligt rädda för mig! Kanske är det min färgglada outfit som spökar? Skorna och tröjan lyser röda i korridorena, kanske mer som en stoppskylt? Imorgon ska jag sota på med svart - man är väl ingen Hjärter Dam heller??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)