Brevbärare

Tar sig alltid fram oavsett väder. Så gjorde också jag, även om jag och kidsen inte kunde åka till Stockholm förrän i morse. Världens bästa morsa, alltså Spader Madame, försökte låta äldste sonen, EnRiz, träffa en suspekt person som kallade sig världsmästare på dataspel. I regn och snö gled vi lugnt fram och lyssnade på P3 och pratade. Ja, äldste sonen leverades i tid till pendeltåget så att han kunde pulveriseras av världsmästaren!

Junior följde med sin mor på Rusta för att införskaffa diverse kitchigt adventspynt och kilometervis med skarvsladdar och grendosor. Nya huset är helt enkelt inte dimensionerat för våra elektriska prylar. Hur tänkte de egentligen på femtiotalet?? Som om de inte hade hört talas om datorer, mobil-laddare och dubbla boxrar, en för videon och en för TV:n...

Nu väntar jag bara på att brevbäraren ska besöka just mig, har nämligen beställt en alldeles ny brevlåda som ska levereras via posten. Alla avier på paket, komsi komsi...

Sur och röksugen

Klickar och klickar på min nya fina dator, röksugen, tar en sväng i köket, finns inget som jag vill ha, tur eller hur? Går tillbaka till datorn, sugen, sugen, har ändå köpt nötter, som jag inte vill ha. Så kommer jag på det, med fasa, Pinball, finns det Pinball i Vista?

Jag har ju ett superrekord som är två år gammalt som jag hela tiden har försökt slå och som jag aldrig kommer att slå och nu är det borta, raderat, står inte att finna någonstans. Hårddisken på den gamla datorn är formaterad och jag är så röksugen... Under de här många och långa rökslutarveckorna har jag botat suget med virtuellt flipperspel, bubbelbad och shopping. I Vista verkar det finnas ett Mahjong och Schack, men inget Pinball, inte konstigt att jag är hungrig och röksugen då. Jag får helt enkelt gå och lägga mig...Godnatt!!

Morsan

Kallar inte jag henne, utan Mamma! Det är hon som ropar när hon är här, Maaaaaaadaaaaaaaame, så fort jag går ut ur rummet. Då är det något jag ska bestämma, eller flytta på, eller...litet olika saker, men huvudsaken är att det sker nu! -"Precis så tycker jag också att det är med dig", säger Senior! Nääääääeeee, det tror jag inte på ...

Just nu är Mamma litet hängig så jag och kidsen ska åka till Stockholm ett par dagar. Vi ska bland annat installera hennes nya datorskärm och gå och shoppa. Operation Advent pågår därför som bäst och jag tillbringade kvällen igår med att vara lik min mamma, inte genom att städa och feja med detsamma, utan genom att ropa -"Seeeeeniooooor"!

Insnöad

Kanske inte fysiskt, var faktiskt på jobbet som jag borde, men psykiskt. Kroppen var där, trots snö och blåst, men huvudet befann sig i ett något förvirrat tillstånd. Det är hårt att spela kort så där intensivt när man saknar egentlig träning.

Har er advents-koma alternativt stress infunnit sig? Jag har börjat småstäda men ännu så länge är det mest snack och litet verkstad. Inser att jag åtminstone borde ha städat här inne på kontoret redan i kväll. Jag ska genast ropa på äldste sonen så han får hämta alla lösa datorsaker.

Miss UD tycker att jag har varit så duktig när jag inte röker så att jag borde få shoppa. Jag förstår tankegången, men egentligen har jag shoppat så hårt under hösten så jag inte borde kunna röka förrän år 2084 eller så. Men firas bör de, mina 15 rökfria veckor! HURRA! Ah, jag ska nog hitta något att shoppa också... Jag ska aldrig mer röka, bara shoppa!

Bilar och snö

Tvåbarnsmamma är julens trafikfara, läste jag på aftonbladet.se. Tänkte att de skrev om mig och jag tyckte väl att de överdrev en aning, jag är inte farlig utan försiktig. Det visade sig att det var en 24-årig HM-modell som tidningarna skrev om och jag förstår att det inte är lätt att hålla isär oss ;-))

Nästa säsong spelar jag och mitt lag i bridgens allsvenska division II efter en makalös serie under hösten. Inser att det därför förmodligen blir aktuellt med litet träning, men annars tror jag mest på att vila sig i form. Efter gårdagens spel, som jag var chaufför till 15 mil bort, skulle lagkamraterna fira. Nu rör det sig om skogstokiga bridgenördar från obygden, så det var en del alkohol som intogs i bilen, framförd i mer eller mindre snöstorm. Stackars Spader Madame var mer än lovligt nöjd när de överförfriskade ”herrarna” klev ur bilen nära midnatt. Tre (3) kiss- och rökpauser under hemresan där cigaretterna dessutom skulle rullas i bilen (snöstorm ju) bredvid mig!

Men Spader Madame har fortfarande inte rökt, inte ens en segercigarr. Jag var totalt knäckt av röksug stundtals under dagen, så att drömmarna inatt inte handlade om segern utan om cigaretter är väl inte att förvånas över. Vaddå drömmar om sex?

Nu ligger det en decimeter snö här hos oss skogsbor. Nu gäller det att hålla humöret uppe och inte misströsta. Bilen har de bästa vinterdäcken, eller? En av bridgenördarna frågade efter vilket märke däcken har!?! Är du inte klok, svarade jag, de enda märken jag känner till är väl märken på skor!

Bamse

Junior har prenumererat på Bamse under det här året. Efter ett litet uppehåll då prenumerationen gick ut så ringde de hem. Junior svarar, ropar efter en stund, -"Mamma, det är Anneli i telefon, det är hon som gör Bamse, hon vill prata med dig så du kan köpa Bamse!" Tror du en mor kan låta bli att förlänga prenumerationen nu? Ett av de erbjudanden som du inte kan motstå, oavsett om någon lägger något i sängen eller inte.

Själv fick jag ju gå på Sturehof med Stjärnsopranen och Landslagsspelaren. En rökfri krog, tack och lov! Tur att ingen av dem har sådana ovanor som Lille Skutt.

Knip

Säger sig självt, man måste knipa när man är flerbarnsmorsa. Det kan ju sägas litet dubbeltydigt men jag menar på det gamla hederliga, tränande sättet.

Hon Lanefelt på 80-talet ropade "kniiip" hela tiden, men jag begrep inte riktigt vad de höll på med och varför. Nu vet jag! Har ett hårt träningsschema som ska pågå i tre (3) månader innan jag ska tillbaka och visa min knäckande förmåga. Är inte knipet bättre då ska jag få elchocker eller nåt! Varför inte lobotomera direkt? Kidsen skulle inte märka någon stor skillnad, möjligen bridgepartnern.

Med sådana incitament är det naturligtvis så att jag tar träningen på allvar. För att krydda tillvaron litet extra har jag dessutom börjat hoppa rep! Litet, litet grand men två gånger om dagen och med ökande antal hopp! Fram med målarburken, vi ska rita kors i taken.

Imorgon ska Spader Madame åka 15 mil bort för att spela de tre avslutande matcherna i Div III Norra Svealand. Om allt går enligt planerna ska vi vinna våra matcher, men vi behöver faktiskt bara spela någorlunda OK för att gå upp i tvåan. Om ni håller tummarna ska Spader Madame hålla i korten...

Ny dator

Åh så roligt, eller...

E-postprogrammet fungerar inte i Vista. Jag hittar inte i Vista ännu. Ställ i ordning banken +e-legitimation, +favoriter....argh! Fungerar skrivaren och högtalarna? I så fall hur? Skärmen är stor som en ocean, vaddå skyddat läge? Jag är glad men bryter ihop....

Favoriterna är helt plötsligt ordnade i bokstavordning, jag hittar inte Loppis (hon står först!!)och när jag gör det har hon inte skrivit något. Har hon också fått en ny dator?

Dags att fira!

Missade igår att jag gjorde mitt hundrade inlägg på bloggen! Värt att fira tycker jag.

Den 14:e augusti slutade jag att röka och nu har jag varit rökfri i 14 veckor. Tårta någon? Kanske en morot?

Ungarnas konsert var magisk. Det känns skönt att veta att jag har ålderdomen tryggad eftersom min äldste son kommer framleva sina dagar som rosad och prisad gitarrhjälte! Synd bara att stjärnsopranen tillika sångpedagogen inte fick höra sin gudson sjunga "Iris". Junior levererade hitarna Dinosarier och Hajar med ackuratess i sin kör. De bägge guldgossarnas mor tjöt och njöt. Farmor och Mormor var överrens om att den som inte var där missade århundradets upplevelse.

Men jag undrar ändå, visst var väl pojkarnas pappa där i kyrkan?

Lillasyster

Att jag gillar låten Umbrella kanske inte kommer som någon överraskning för den observante läsaren. Texten talar till mig, kan man kanske säga...

Rock gillar jag också, hård rock som den gjordes förr... Lillasysters version av Umbrella är helt enkelt gjuten. De som väljer låtar på P3 gillar den också, så att jag får kräma i ordentligt när jag åker till jobbet. Nu har jag beställt den av äldste sonen, jag skriver helt enkelt som modebloggarna: VILL HA!!

Spader Madame hälsar alla läsare välkomna in under hennes paraply...

Försvunnen Madame?

Idag hade Spader Madame ett läkarbesök av den viktigare ordningen, ett sånt som man blir kallad till den större orten för, men som inte behandlar någon sjukdom av allvarligare art. Hon hade haft kallelsen i sin almanacka ett bra tag, haft helt klart för sig att det var just den här dagen, ordnat så att vikarien tog även Madames grupper i undervisningen, kollegan tog mentorstiden och en annan kollega dagens sista grupp. Sedan hade hon informerat sin chef om tingens ordning och meddelat att hon skulle arbeta på fredag i stället...

Något måste ha gått väldigt snett! Inte nog med att Madame själv trasslade till det för sig och glömde almanackan på jobbet så att Gun, världen bästa servitris och skolcaféföreståndare fick leta fram den tidigt på måndagsmorgonen, så att Madame kunde gå till rätt ställe vid rätt tid.

Chefen, ena kollegan och vikarien tappade gemensamt och samtidigt bort Spader Madames information och startade någon form av skallgång. De trodde tydligen att något allvarligt och illa hade hänt! Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag ska skratta eller gråta, men det känns skönt att man blir saknad om man inte dyker upp!

Ska vi flytta ihop i stället?

Undrade Mamma när hon såg min och pojkarnas elförbrukning. Bubbelbadandet drar väl en del, datorerna surrar också ganska friskt och trots att vi har en stor värmepump drog vårt hushåll mer el än mammas som har eluppvärmning. Ja, men vårt hus är mer än dubbelt så stort också...

Jag undrar hur vi skulle göra om jag träffade en ny karl- äh, han får väl sova inne hos mig då! Om Mamma träffar en ny karl då? Äh, sa jag, han får väl bo uppe hos dig då! Mamma talar om att det kommer inte på fråga, det blir ingen ny karl för henne! Joo, ropar Junior, -"Då får jag en ny morfar, en svärmorfar!" Man kan väl inte göra annat än att skratta. Någon ny "pappa" frågade han inte efter (blir det en svärfar?), förresten får bara Junior sova i min säng - tätt, tätt ligger han hos sin mamma! Åh, vad barn är rara när de sover...

Konsert

Äldste sonen vill gå på konserter. Det är något som hans mor förstår till fullo. Det var en gång på 80-talet, ja i ett annat århundrade, något som Spader Madame också gärna gjorde.

I förra veckan startade det: -"Du morsan!" Strålande inledning, eller hur? Han plockar med grejerna på diskbänken och laddar; "På måndag är det biljettsläpp för Maiden och jag tänkte gå?" Han lägger in sitt frågetecken, vilket är ett smart move. Hans ömma moder säger att hon vill veta vem han tänker gå med. -"Tänkte gå själv, ingen annan har råd eller kan bestämma sig redan nu". Innan helgen är slut har hans mor stoppat honom i ett tryggt hårdrockspaket med bridgespelare hon känner - alla är mycket nöjda!

Måndag eftermiddag: -"Du morsan! Kompis X vill gå på Nightwish den 4:e december". Spader Madame undrar om inte det är mitt i veckan. Jo, en tisdag, svarar sonen. Kommer inte på fråga svarar hans mor, tillika gymnasielärare.

Tisdag kväll träffar Spader Madame kompisen X:s mamma i affären. -"Har du hört att pojkarna vill gå på konsert i december", frågar hon. Ja, men det får min inte göra, svarar jag. "Ja, var ska de bo", frågar hon. Spelar ingen roll, för sonen får inte gå mitt i veckan, svarar Spader Madame. -"Nej, vi känner ju ingen i Stockholm", säger mamman. Ja, det gör ju vi, men Senior får ändå inte gå på konsert mitt i skolveckan, säger jag, nu litet trött. -"Vem känner du i Stockholm?", säger mamman nu...

Kan inte sådana här mammor prata litet mer med sina kids direkt istället för att trakassera mig när jag bara försöker handla litet mat helt fredligt?

Imorgon kommer Mamma. Junior och Senior ska uppträda på samma konsert på lördag, genrep på fredag. Sådana konserter är de absolut bästa, enligt mig, nu för tiden. Sedan kanske jag och Senior kan glida iväg på Nightwish en annan gång. Jag tycker också att de är bra!

Har vi missat skolan?

Junior väcker sin mamma klockan 10. -"Ja, vi har missat skolan", svarar hans mamma trött. Huvudvärk som molar trots att kvällen innan var så skön och trevlig och tillbringades i vännen Mejas hem med bägge kidsen i släptåg. Efter ett eftermiddagsbad och kaffe släpper huvudvärken och när äldste sonen kommer hem får vi också undan några måsten från att göra-listan.

Drömmer inte lika ofta om cigaretter, men nätterna är mardrömslika ändå. Spader Madame gör saker som är dummare än tåget, pinsamma och/eller farliga eller finansiellt dumdristiga. Har jag investerat kidsens alla besparingar i den småländska diamantgruvan? Nej- vilken tur, det var bara en dröm...

Nu väntar en sen spagettimiddag - det tycker jag är verklig vardagsnjutning! En kaffe latte därefter så kanske vi kan inbilla oss att vi befinner oss i Rom eller Milano?

Oväntat besök

Spader Madame har väl kraschat om än inte trashat ett och annat party i sina yngre, vildare, år.

Idag satt den gamla takterna i när Madame åkte till sitt gamla jobb och krävde TLC av de forna arbetskamraterna. Spader Madame ville gå på lunch och arbetskamaraterna fick vackert vänta med sina projekt och C-uppsatser tills Madame behagade lämna dem ifred. Tänk så skönt det var att vila öronen sedan...

Litet dåligt samvete? Ja, men det var god mat...

Morrar

Det är så svårt att skriva då, när det bara bubblar en massa elakt inom en... Spader Madame skriver 10 meningar, läser dem, och suddar ut...man ångrar sig bara om man låter de bittra orden bli publicerade.

En del människor gör en verkligen illa, helt i onödan. OK, de har begripit att livet är en tävling, men måste de tävla mot mig? Hur i h-vete kan de över huvud taget få för sig att jag leder?Jag har ju redan förlorat, de behöver inte trycka till mig för att få fördelar eller att få mig av banan.

Nu gråter jag istället, det är tur jag har min mamma, för nu har hon haft många brandkårs-utryckningar på slutet! Att jag skriver det här på bloggen är svårt att ångra...

Mamma jag älskar dig!

London i mitt hjärta

Jag minns, gråter och ler! Miss Upsey Daisey längtar till London på sin eminenta blogg! Ja, november är som en förbannad berg och dalbana. Stureplan blandas med Allhelgonahelger och snoriga barn. Härliga shoppingturer blandas med mail-påminnelser om att gratulera på Fars dag. Vem f-n ska gratulera vem? Det gråa rusket kommer snart att bytas ut mot snö, pest eller kolera?

Min Henrik bjöd mig utomlands, på bridgeresa med båten från Göteborg. Jag var 22 år gammal, hade aldrig varit utomlands (Dalarna räknas väl inte?) och ägde inte ens ett pass! Spader Madame spelade litet fjär och fick därför ett fax på jobbet (ja, det var länge sedan) som många andra hann läsa och ha roligt åt. Bland annat hade han klistrat dit ett märke med "Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor"! Inom ett år efter resan var vi förlovade och väntade äldste sonen!

När Henrik fyllde 40 överraskade jag honom med en resa tillbaka till London. Mamma och Pappa stod för fiolerna och barnvaktstjänsten, Junior var ännu inte född eller ens påtänkt. Den här gången lyckades vi komma tvåa i Londonmästerskapen (Ja, i bridge såklart) missa frukosten nästan varje morgon, tillbringa den största delen av dagarna på rummet och kvällarna på Londons bridgeklubbar. Det var i februari, det var riktig vår därborta fast det var full vinter här hemma och jag glömmer det aldrig!

Jag är så tacksam för att vi har London som "vår" stad, vi får se om jag någon gång åker tillbaka...

Shopping

Miss UD efterfrågade litet bilder på bloggen! Jag får nästan ont i magen av att tänka på det!

Varför? Mamma brukar läsa min blogg och jag tänker/tror att hon ska tycka att jag har blivit en shopoholic! Det har jag nog blivit, summan av lasterna är konstant och något sex verkar det inte bli! Sådär, nu rodnar jag också!

OK! Några kappor:

Kjol och toppar:

Min snygga cardigan och en klänning:

Skor till det:

Tyg att klä om mina stolar i vardagsrummet med:

Hur mycket av det här pehöver jag? Nada!

Tvätta och shoppa

Junior är fortfarande sjuk. Spader Madame tvättar och shoppar på nätet, tvättar litet till och shoppar litet till - röka, nej, nej, nej-shoppa!

Förra veckan köpte jag billiga tröjor åt Junior, en hade den fascinerande texten, "Me, myself and I". Mycket passande eftersom jag vill tvätta mindre och Juniors kommentar blev-"Jag har ju sagt att jag har bra med kläder nu, det är ett TV-spel jag pehöver"!

Jag pehöver litet lugn och ro... I morgon får han hosta iväg till skolan, det är slut på friden fröken!

Mammas nya kille

Ett humorprogram på P3 som jag och kidsen brukar lyssna på i bilen. När 16-åringen garvar läppen av sig brukar Junior gapskratta i baksätet, även om han inte har en aning om varför! Det brukar bli vansinnigt roligt!

De av läsarna som satte frukosten i halsen och tyckte synd om mina barn som skulle ha en ny karl hemma kan jag trösta med att det för tillfället inte är aktuellt. Om det blir aktuellt kan jag meddela att denne man inte är i närheten av att vara påtänkt.

Mammas nya kille: Jag vill spela bridge!


Om du ska ha en chans hos mig så bör du i varje fall ha en kortlek, resten ordnar sig väl...

Upp och ner!

Det kom ett mail till Spader Madame!

Kolla in min nya video, skriver Malin, duktig och omtyckt kurator på den skola jag jobbar!

Videon och låten är bra, hon har den goda smaken att skriva om hur jag ofta känner mig, kanske är vi fler?? Vår vackra huvudstad skymtar i bakgrunden, även om jag inte såg några svängar förbi Stureplan. Har ju i och för sig endast sett platsen kvällstid, som sig bör!

Kolla in Malins video här! Visst ser hon glad ut när hon äntligen får vara i den stora staden?

En blind Madame som leder en blind

Spader Madame har en inofficiell rådgivningsbyrå. Hon har inte startat den själv, utan små bekymmer kring livet, ekonomi och juridik letar sig osökt hem till Madames innersta rum.

Under året har så vitt skilda ärenden som deklarationer, bokföringsproblem och leverantörstvister samsats med skilsmässor och försäljning av rörelser. Låter inte så kul va?? Nej, det är inte kul faktiskt. Alla vill ha en liten, liten bit av Spader Madame som har svårt att leverera och svårt att säga nej. NEJ- är nästan litet fult och passar inte med den bild man har av Madame, allra minst hennes egen. Rådgivningen kan bli därefter, tänker närmast på Gullan, några råd av henne vill man inte ha direkt, ännu mindre betala för.

Our House...

In the middle of the street. Huset är stort, jättestort, men om man får med sig en drös med ungar hem när man åker från fritids så känns det inte stort nog.

Alltför stort är det när man inser att det ska städas, jag viskar det bara men ändå, julstädning, allt för snart. Det är lika bra för jag måste, måste, gå ned i vikt och jag tänkte kombinera nytta med nytta!

Nöjen, det är sådant man ägnar sig åt på Stureplan och det passar inte i mitt asketiska liv i lilla hembyn. Trots detta måste alla nyinköpta snygga tunikor och tighta jeans få en chans att visas upp. Rökstoppet, tolv veckor och sju kilo, har gjort Spader Madame till en väldoftande köttbulle. Här måste vi helt enkelt skapa plats för julmaten!

Banta - nej för bövelen- motion är ordet!

Kista

Med tanke på vilken dag det är idag, Alla helgons Dag, och vad min blogg brukar handla om, depression och döden, så kan det tänkas att någon missuppfattar rubriken på mitt inlägg.

Det stora köpcentret utanför Stockholm var Juniors, Mammas och mitt mål idag. Vi träffade landslagsspelaren, stjärnsopranen och sopranens pappa, Roland, för att äta lunch. Fantastisk mat, där alla kan välja sin egen smakriktning. Maten kunde dock inte mäta sig med Sturehof, varken till kvalitet eller pris. Sällskapet var precis lika trevligt som väntat. Landslagsspelaren lyckades dock lämna bort Junior mot betalning i källaren. Vilken underbar affärsidé!! Jag ska vidarebefordra den till mina UF-elever på jobbet.

Junior fick senare hamburgare på Burger King. Han valde efter en kvarts tvekan Whopper någonting, tyvärr meddelade han att den inte var god. -"Jag gillar inte nötter!" Que??? -"Det står att det är nötkött!" Härmed meddelar Spader Madame att hon heller inte gillar nötter! Junior älskar hon i alla fall!

Stureplan - hemma eller bortaplan?

Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo i centrala Stockholm. Vad skulle det finnas för nackdelar med det? Restauranger, biografer, affärer och framför allt människor överallt och runt omkring. I LIKE!

Landslagsspelaren och stjärnsopranen tog med sig Spader Madame till Stockholms innersta kärna. -"Hit går Dramatenskådisarna, här hänger det mest musiker, här är Faddes och Maddes Spy Bar...". -"Vart går bridgespelarna då?" -"De har inga pengar kvar så de går inte till Stureplan i alla fall..."

Sturehof är en krog som serverar riktigt bra mat och mycket goda drinkar. Sorlet steg hela tiden under kvällen men det var bara trevligt för det kändes som om människorna runt omkring hade lika kul som vi. Kändisar då, undrar läsaren nu, fanns det några sådana på Sturehof? Stjärnsopranen och landslagsspelaren var ju där, sedan vet jag inte. Förmodligen skulle man gått igenom baren litet oftare, åtminstone när man besökte damrummet, det var tydligen för mycket att hoppas på att de skulle komma fram till Spader Madame vid bordet. Man är ju inte 25 längre... Något spel på bortaplan blev det alltså inte, så Spader Madame kom lugnt hem i taxi till Mamma vid 2-tiden.

Idag har jag i alla fall fått med mig både Mikael och Helmer hem. Jag fann dem på IKEA och tänkte att man får ta vad man kan få.